Musikens makt... Nä, jag tänker faktiskt inte på den stundande festivalen på Gültzauudden utan på vad ett stycke kulturyttring faktiskt kan göra. Ja, jag tänker på det ryska, feministiska konstnärskollektivet/punkbandet Pussy Riot.
I februari i år genomförde de en slags spontanspelning i Frälsarkatedralen
i Moskva, där de i det som har kallats "punkbön" sjöng - lite löst och ledigt översatt - Jungfru Maria, jaga bort Putin / Jungfru Maria, bli feminist.
Och precis där sägs kärnan i deras musik ligga, att de aktivt försöker belysa frågor om yttrandefrihet och jämställdhet, ofta med en tydlig kritik mot Rysslands president Vladimir Putin.
I början av mars greps tre av medlemmarna i Pussy Riot för punkbönen och åtalades för huliganism. För detta riskerar de upp till sju års fängelse, rysk åklagare kräver
åtminstone tre. I dag (fredag) vid lunch väntas domen falla.
Men hörrni, tänk om man i stället skulle ge de här tre artisterna/småbarnsmorsorna varsin medalj. Dels för att de inte håller käft och dels för att de gör något annat än säg nästan vilken artist som helst. Jag menar, lite halvtaskigt förenklat, vad har exem-
pelvis Britney Spears gett oss förutom en
hel generation i taskiga extensions?
Jag säger inte att dagens musiker har något slags ansvar för att göra världen lite bättre - men när man står där med en megafon mot världen (nåja), borde det i alla fall vara lite frestande. Lite frestande att säga något annat än oh baby, baby.
Nu finns det ju såklart de som redan gör detta. En rad stora stjärnor har dessutom visat sitt stöd för Pussy Riot. Däribland Björk, Red Hot Chili Peppers och nu senast Madonna under sin spelning i Moskva. Men över huvud taget är det väl lite lamt på aktivistsidan från dagens artister. Inte minst i Sverige. Var är de svenska riot grrrl-banden när man behöver dem? Marit Bergman, damma av Candy suck! Och i samma veva kan väl tidningen Darling få återuppstå!
Men tillbaka till Pussy Riot. Gruppen har sin bakgrund i anarkistkollektivet Voina, som man kan anta ha specialstuderat den amerikanska Riot grrrl-rörelsen en aning. Och innan själva gripandet i mars var det väl knappast någon som kände till varken Pussy Riot eller Voina. Inte bland de breda massorna i alla fall. Ändå händer det här - och en hel värld får upp ögonen för bandet och deras budskap. Och kanske än viktigare: Rysslands sätt att hantera det hela. Förståsigpåarna säger ju att det är väldigt tydligt att "rättegången mot Pussy Riot egentligen handlar om att tysta ett kulturellt uttryck som är hotfullt för Rysslands moraliska ryggrad".
Jag lyssnade på Pussy Riot här om dagen. Själva musiken har väl ingen lysande topproduktion sådär, vilket i och för sig känns aningen sekundärt i sammanhanget. Men lek med tanken att en välpolerad dänga à la Max Martin, Cheiron eller varför inte Swedish house mafia, plötsligt innehöll en massa vettigt stoff. Wow. Lite som (den positiva) chockeffekten det gav att höra vad den svenska gruppen Ansiktet faktiskt sjunger om. Insvept i en riktig r’n’b-smörkostym.
Hur som helst. På flera håll i världen anordnas i dag Pussy Riot Global Day, till stöd för bandet, för mänskliga rättigheter och allmänt sunt förnuft.
Och jo, förresten. Pussy Riot skall icke förväxlas med Pussycat dolls. För det är något heeelt annat. Don´t cha wish your girlfriend was hot like me. Don´t cha wish your girlfriend was a freak like me. Don´t cha. Don´t cha... aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaargh!