Sen lördagskväll på Syket. Septetten från Umeå, aktuella med det megahypade debutalbumet With Love, gjorde i lördags sin första spelning i Luleå inför en myndig och förvånansvärt gles publik på Kulturens Hus.
Värmer upp gör supportakten Frida Selander, en artist jag själv hört förvånansvärt lite av med tanke på att hon hunnit släppa hela åtta album och att hon dessutom är med på ett hörn i David Sandström Overdrive. Hennes förhållandevis maskulina framtoning, både vad gäller den dova rösten och hennes blekgrått rutiga kostym, matchar hennes spretigt rockiga tonkonst alldeles utmärkt.
Efter ett kort uppehåll intas scenen av kvällens sju huvudpersoner, ett gäng som förvånansvärt nog inte låter som fler än fyra eller möjligen fem. Det är ett rätt så blygt och föga pratglatt följe som spelar sin psykedeliska shoegaze/spacerock på den lilla scenen vid baren, färskingar med tungan i mungipan som inte ännu har hunnit skaffa sig den där ack så viktiga scenvanan. Den som sluter ögonen möts av en drömsk ljudbild med ett sångparti långt bort i fjärran, med ljudmattor som rör sig i samma kosmos som Beach House såväl som Mew och MGMT. Jag tycker om Syket, men i mina ögon är inte hypen helt och hållet välförtjänt. Inte än.