Kockmage och knarkskandaler - Plura Jonsson har figurerat en del i andra sammanhang än det rent musikaliska sedan senaste skivan. Och nu ska han göra upp. De berömdas aveny är således Eldkvarns uppgörelse med löpsedlar och berömmelse och baksidorna av båda.
Musikaliskt är albumet långt ifrån lika omedelbart som förra, Hunger hotell. Först är det till och med en besvikelse med ett par riktigt saggiga låtar som Den sorgliga orkestern och När jag målar mästerverket, liksom den fasansfulla gubb-bluesen i Låt det rulla. Riktigt fasansfull faktiskt.
Men såhär är det med Eldkvarn: Ibland är det bara att bita ihop och traggla på, så lossnar det. Ge dem tre-fyra lyssningar, och plötsligt finns det ett driv i De berömdas aveny, samma fart i den stompiga refrängen på På andra sidan regnet och en fin liten hoppfull hit med rullande trummor i En liten kyss av dig.
Fast tematiskt känns skivan lite trött. Plura ger igen på exet Kajsa Grytt i Tårar från en clown, men verkar inte särskilt upprörd. Han sjunger om sitt underbart hårda år men sammanfattar själv: "Jag klarar mig alltid älskling, det är lugnt".
Äh, det är väl ingen fara med Plura. Han styr sitt Eldkvarntåg i maklig takt och De berömdas aveny blir en alldeles habil mellanskiva.