Clabbes arrangemang i Luleå lockade 1 600 personer som alla ville njuta av en helkväll med disco. I foajén samma kväll spelade en annan DJ-veteran, Anders Dahlquist. Hans specialitet är vinyl och i hans unika samling finns LP-skivorna som skapar stämning och nostalgi på dansgolvet.
– Vinyl är hett idag på klubbarna, konstaterar han.
Han är besviken på krögarna i Luleå som inte har insett vikten av att satsa på 50-plussarna.
– Den här generationen är frisk och vill ha vin och resor, dans och musik och allt annat kul och jag kan dra minst lika många gäster som Clabbe.
Fredag kväll ska han spela på hotellet i Överkalix, men han tycker det är onödigt att Luleåborna måste åka ända dit för att få dansa.
Han var själv involverad i danserna på Cleo och Roxy i Luleå som alla något äldre Luleåbor minns. Det är den här typen av uteställen han vill han blåsa liv i igen, gärna både i Boden och Luleå, och han har redan väckt frågan hos berörda krögare.
Han tänker att när Norrbotten ska utvecklas och växa och det kommer besökare till Luleå från hela världen är det viktigare än någonsin.
– Vi kan ju inte skicka alla till O'Learys. I Stadshotellets spegelsal skulle vi kunna skapa Norrlands Café Opera.
Anders Dahlquist, född 1953, inledde sin bana som diskjockey som 14-åring på Art Club i Boden och 1971 vann han tävlingen Sveriges bästa diskjockey. Intresset har aldrig svalnat och trots att han har haft andra jobb, bland annat som officer, har han fortsatt spela och avverkat de flesta inneställena i Norrbotten, Stockholm och i Sverige i stort, men också i Frankrike där han bodde i drygt sex år.
Att få igång ett dansgolv är en särskild konst, berättar han. En bra kväll har alla besökare roligt och det är inget bråk och stök.
– Jag brukar säga att jag är grupp-psykolog. Jag skapar en känsla för den publik jag har och vill ge en helhetsupplevelse med mat, dryck, dans och musik.
Förutom många hyllmeter med LP-skivor har han ständigt två väskor med skivor packade, redo att ge sig ut. Totalt väger de 50 kilo.
– Med dem klarar jag vilken kväll som helst.
I bagaget har han också två grammofoner och vid behov tar han med sig en ljudanläggning.
Om arrangören önskar har han ett koncept då han berättar om sina erfarenheter från diskotek genom flera decennier.
– Jag är en av de få som har varit med ända sedan 1960-talet när diskot kom.
Han brukar börja kvällen lite mjukt med artister som Stevie Wonder. Därefter drar han på volymen med Abbas "Dancing Queen".
– Då går alla upp på dansgolvet.
Efter det höjer han tempot med Kool and the Gang, Whitney Houston med flera.
– Sedan när du sätter på Y.M.C.A. har du ett sådant tryck i lokalen så då dansar även barpersonalen och vakterna.
Mot slutet kan han lägga in ett rockmedley med exempelvis Bryan Ferry och kanske Bruce Springsteen och ovanpå det de allra kändaste låtarna med Earth Wind and Fire. Allra sist blir det tryckare.
– "Hold me now" med Johnny Logan är jättestark, liksom "Hotel California". Är det mycket yngre folk tar jag "Is this love" med Bob Marley.
Anders Dahlquist är en allätare när det gäller musik, men ska han få folk att dansa är det främst 1970- och 80-tals musik som gäller.
– När syntarna kom på 1990-talet tappade du känslan i musiken.
Han vet att folk vill höra sådant de känner igen.
– Det var en betydligt yngre kille som jobbade i baren under kvällen i LEA och han sa att det var precis sådan musik som han själv skulle vilja dansa till.