Det har knappt gått ett halvår sedan Luleåbandet Tiger Bell släppte debutplattan Don´t wanna hear about you band. De har redan hunnit ta sig genom halva Sverige och i april styr de åter mot Europa. Dessutom har de hunnit bli nominerade till både P3 Guld (Årets rock) och Manifestpriset (Årets punk samt Årets musikvideo). Nu fick de inga priser men Don´t wanna hear about your band utsågs av tidningen Metro till förra årets bästa video.
Precis denna titel – Don´t wanna hear about your band – tänker jag mig att jag ska utgå från när jag ringer upp bandets sångare och gitarrist Lovisa Thurfjell. Jag tänker att vi ska prata om den där irritationen över att ständigt behöva bevisa sig, som ett band som enbart består av kvinnor. Men så slår det mig: Ska de återigen behöva prata kön istället för rock? Och vad får egentligen en rockstjärna som Dregen för frågor?
Efter en snabb googling fastnar jag vid en Dregen-intervju från 2006 i (grabb)tidningen Café – och bestämmer mig för att sno frågorna rakt av.
När jag når Tiger Bell är de snart framme i Bollnäs där de ska spela. De har precis stannat för lunch och Lovisa konstaterar att den kommande spelningen i Luleå på Kulturens hus känns både extra rolig –och läskig.
– Det är klart att det är roligt att spela hemma men samtidigt har jag själv varit på spelningar i lilla salen och trots att det varit skitbra band så har det bara varit 30 pers i publiken. Man har nästan fått stå och skämmas. Om det kommer lite folk i Bollnäs är det en sak, men hemma...
Jag skulle vilja lämna Luleå och gå bakåt i tiden lite. 70-talet får väl räknas som rockens glansdagar. Vad tror du att det är för skillnad på att vara rocker idag jämfört med 70-talet?
– Jaha. Jaaa, hela skillnaden är väl egentligen att då var det rock som gällde, det den stora massan lyssnade på. Vilket märktes på alla spelställen som fanns och på hur många som besökte dessa spelningar.
Vilken är största posten i din balansräkning? Sprit, porr, gitarrer, kläder eller tatueringar?
– Haha. Det måste bli delad förstaplats för gitarrer, kläder och tatueringar. Eller få se nu, jag köper ju en del sprit också. Det får bli allt utom porr.
Om du fick välja en gitarr – vems som helst, från vilken tidsepok som helst – vilken skulle du ta?
– Det får bli Kurt Cobains Fender Jaguar.
Vad ska man tänka på om man vill smasha en gitarr med stil?
– Sånt har jag inte råd med. Och så tycker jag det är lite onödigt. Men ska man göra det så antar jag att man ska göra det med självförtroende.
Vad föredrar du, leopard eller zebra?
– Jag är inte så mycket för djurmönster men om jag måste välja så blir det leopard.
Hur många av dina tatueringar har du gjort på fyllan?
– Ingen.
Det sägs att det är lättast för kringresande att skaffa sig tillfälliga förbindelser i norra Norrland och Göteborg. Är det din bild av Sverige också?
– Det där är lite roligt faktiskt. Vi får nog inte lika många groupies som Dregen. Under första turnén räknade vi dock hur många frierier vi fick. Det är på ett annat plan. Jag tror inte det är lika vanligt att kvinnor får groupies, men det är min högst privata hemmasnickrade teori.
Lovisa brister ut i skratt och propsar på att hon måste få läsa Dregens svar också. Trots att Café-intervjun med största sannolikhet är gjord med den klyschiga glimten i ögat, konstaterar vi båda det tråkiga i att frågorna utan problem kan ställas till manliga rockmusiker, men inte kvinnliga.
När blev du nitad senast?
– Det har jag aldrig blivit faktiskt.
När nitade du någon senast?
– Det har jag inte heller gjort. Men jag skulle absolut kunna.
Om du skulle dö rockdöden. Vilket hotell skulle du vilja bli hittad på?
– Hm, det där är lite tvådelat. Jag hade i så fall velat dö på något mysigt pensionat, något bed and breakfast-aktigt. Men samtidigt skulle jag inte vilja göra så mot personen som ägde det där mysiga pensionatet. Så kanske bättre att dö på något Ibis budgethotell. Då blir det inte samma trauma.
Vilken var den första singel du köpte?
– Oj, vad svårt. Minns inte exakt men måste vara något med Five eller Backstreet boys eller nåt sånt.
Vilken var den första plattan du köpte?
– Gyllene tiders Halmstads pärlor. På CD.
Vilken var den första konserten du var på?
– Det är jättesvårt att komma ihåg men jag, Lisa och Lotta var på en del spelningar som yngre. Jag gissar det var Sahara hotnights eller Hellacopters på Umeå open.
Vilken skiva i din skivsamling tror du att du har spelat flest gånger?
– Jag är en riktig periodare. Men det måste vara Spice girls första. Den med det vita omslaget (Spice, från 1997, reds. anm.)
Vilken är världens bästa låt?
– Strawberry fields forever med The Beatles.
Vad Dregen svarade kan du läsa här.