- Jag hoppas du står ut med lite tunnelbanestörningar.
Jag når Camilo Bresky på en, faktiskt, felfri linje från Stockholms underjord. Ja, alltså det är inga skumraskaffärer han sysslar med, han är helt enkelt på väg till jobbet på Stockholms stadsteater, där han varit anställd sedan ett år tillbaka.
Danskapten
I några veckor till spelar han Hiram i rockmusikalen Hair, där han även är koreografiassistent och danskapten. Därefter ska Camilo vara tjänstledig från stadsteatern för att vara med i Jesus Christ Superstar på Göta Lejon. En musikal som han medverkade i 2008 på Malmö opera.
- Ja, det är faktiskt nästan samma gäng. Ola (Salo, i titelrollen, reds. anm.) har arbetat om en del av texterna och det är ett helt annat koncept. Det ska bli jättekul, säger Camilo.
Sedan de första diagonalerna på Dansstudio Rose hemma i Luleå (Camilo började dansa som 5-åring) har det - för att använda en äckligt passande klyscha - gått som en dans. Som 15-åring kom han in på det då nystartade musikalgymnasiet i Sandviken och direkt därpå antogs han som elev vid Balettakademiens treåriga musikalutbildning i Göteborg. Och trots den tuffa branschen, har jobben avlöst varandra.
Ett hårt jobb
- I somras hade jag faktiskt min första semester på väldigt länge. De senaste åtta åren har jag varit ledig totalt tio veckor, säger Camilo och fortsätter:
- Det har gått bra för mig. Jag har lyckats bygga upp ett rykte. Det är inte bara talang det handlar om, även lite tur.
Om en timme ska han vara uppvärmd. Från halv elva till tre på eftermiddagen är det repetitioner, sedan börjar kvällspasset med föreställning från 19 och fram till 22. Däremellan hinner Camilo klämma in ytterligare lite träning, på gym. Att dansa hela dagarna är ett hårt jobb. I oktober fyller Camilo dessutom 30, en ålder som han tidigare sett som en slags start för nedtrappandet.
- Kanske är det lite medvetet som jag allt mer provar på koreograferandet. Det kommer ju en dag då jag inte kan dansa. Men fysiskt känner jag mig starkare än någonsin. Jag tänker faktiskt inte så mycket på min ålder, säger Camilo.
"Otroligt nervöst"
- Men visst, när jag har varit koreografiassistent den senaste tiden har jag sagt att jag mycket väl kan tänka mig att stå på sidan av. Men som det sett ut nu har regissören eller koreografen velat ha med mig, sett mig som en tillgång på scenen. Det finns inte så många som jag.
Camilo är framme vid Sergels torg. Av bakgrundsbruset att döma (eller avsaknaden av det), har han kommit in. Det ekar lite och för en stund försvinner han.
- Hallå? Det kan vara lite dålig mottagning i trapphuset. Var var vi? Koreografi! Ja, det är ju det som är planen. Att koreografera mer.
För något år sedan koreograferade Camilo en uppsättning av Annie på Irland - första gången som enbart koreograf. Och till hösten inleder han sitt andra liknande uppdrag. Då som koreografiassistent åt Roger Lybeck när Malmö opera sätter upp Evita.
- Det var otroligt nervöst att stå på sidan. Men samtidigt skönt, att lämna över och säga att det var deras show. Men min absoluta dröm är att koreografera och sätta upp en föreställning om mitt eget liv. Om resan fram till föreställningen.
Vad hindrar dig?
Ja, vad hindrar mig? Jag skulle vilja ha lite mer erfarenhet. Sedan handlar det mycket om tid. Jag har väldigt många projekt på gång. Men det är ett lyxproblem.