Olle Jönsson ringer upp nöjesredaktionen efter en dag ute på de skånska ägorna i Kristianstad. Helgerna är oftast uppbokade för spelningar runt om i Sverige för det 50-årsjubilerande dansbandet. Men mellan långa kvällar och uppträdanden på danshak har Jönsson en del att göra hemma på gården.
– Det är trädgård och djur som ska skötas om. Jag fyra hästar, sex katter, två hundar och två papegojor, berättar han.
Till helgen ska frontfiguren dock lämna gården – för farmen.
På lördag uppträder Lasse Stefanz på Western Farm och Jönsson ser fram emot att komma "hem". Frontfiguren, som har "COWBOY" tatuerat på underarmen och en förkärlek till hattar, är som gjord för westernkonceptet i Crystal Palace.
– Det känns som hemma, det är lite cowboystuk. Det är jättetrevligt att spela där, det brukar vara fantastiska kvällar och känns verkligen som hemma för mig. Det är ju en western farm, vi får komma inridandes på varsin Quarter Pony, säger han och skrattar.
Att dansbandsmusiken ibland kallas för den svenska versionen av country gör bara lokalerna ännu mer lämpade för den dansanta publiken. Olle Jönsson är, inte helt oväntat, ett stort fan av den amerikanska musikskatten.
– För några år sedan kallade folk det för hästjazz men nu har countryn gjort sitt intåg i Sverige. Folk är klädda i boots, hattar och jeans, det är lite country med cowboystilen, säger han.
Och amerikanska gäster lär väl tro att du kör country?
– Ja (haha), så är det nog. Jag har varit i Nashville så många gånger att jag har blivit smittad, 13 gånger har det blivit.
Nashville är lite som Western Farm?
– Ja, vi får väl se om det blir några klackar i taket på lördag.
Lasse Stefanz har fyra timmar på sig att underhålla norrbottningarna på lördag (mellan 21 och 01). En blandning av nytt och gammalt utlovas.
– Och om publiken har någon önskelåt så får de gärna komma fram och önska, så spelar vi det. Vi har spelat in ungefär 800 låtar så det finns ju att välja på, säger Olle Jönsson.
Kommer ni ihåg alla?
– Haha. Nej. Jag kommer inte ihåg dem i alla fall, men jag kanske kommer ihåg 250 stycken. Det tycker jag är bra. Och klassikerna kommer man ju ihåg.
Efter 50 år galopperar fortfarande dansbandet vidare.
– Vi gillar det vi gör, det går inte att fejka känslor. Så länge folk vill höra oss tänker vi hålla på, även om vi inte är några ungdomar längre. Det är svårt att sluta med det här.