Det ligger ett slags lugn över människor som liksom hittat rätt och inte gör sig till. När Mariette Hansson klev in på Idol-audition i Malmö 2009, utbrast Anders Bagge något i stil med: "Oj, nu jäklar snackar vi artist". Sin egen stil (både kläder och musik) trogen tog hon sig ända till kvartsfinal och slutade fyra.
Det här är alltså tre år sedan och när NSD nöje ringer upp Luleå Pride-aktuella MaryJet konstaterar hon:
- Det är mycket som har hänt de senaste åren. Jag har spelat en hel del och även börjat skriva på mitt andra album. Eller, haha, ja, det är på gång. Det är mycket som ska stämma och så måste man ju vara i den där fasen själv också. Jag har nog haft lite tröga perioder.
Hennes Halmstadsdialekt är len och hon pratar eftertänksamt. Att Idol ibland brukar ses som något fult verkar bekomma henne föga, kanske på grund av debutalbumet In this skin vilandes i ryggen. Ett album som släpptes redan året innan tävlingen. Förra hösten släpptes singeln Forever som är ett smakprov på vad som komma skall.
Har det hänt något med soundet på den nya plattan?
- Grunderna finns ju kvar i alternativpopen. Men min vision är att göra en tydligare platta. Den förra var rätt ambient.
Hur menar du med tydligare?
- Mer tydlighet i soundet. När jag lyssnar på den gamla plattan idag kan jag bli lite mätt. Det kan bli lite mycket. Men det kommer det säkert bli nu också, haha, det är svårt att bryta helt. Någonstans finns ju jag kvar i det där.
Det var efter gymnasiet som Mariette började satsa på musiken mer helhjärtat. Från den musiklinje hon gick valde hon att ge sig ut och spela i olika konstellationer, istället för att vidareutbilda sig inom musiken. Bland annat turnerade hon i såväl Sverige, Österrike och Frankrike med coverbandet Ethan Xiphias. Sedan Idol jobbar hon heltid med musiken och avsätter två-tre timmar om dagen åt att spela gitarr och ytterligare lite tid år att skriva låtar och träffa andra låtskrivare.
Förrförra helgen uppträdde du på HBTQ-festivalen i Göteborg och nu Luleå Pride - ser du någon fara i att sammankopplas med den här typen av sammanhang?
- Absolut inte! Det är bara positivt. Och jag blir överlycklig när jag blir bokad till sådana här arrangemang, säger Mariette och fortsätter:
- Det är en underbar publik och så är det ju själva tanken med varför man har de här dagarna. Visst har vi kommit långt i Sverige men vi har fortfarande en bit kvar. Det är en ära för mig att få spela här. Jag... Oj, nu kommer det en spindel här!
Hon avbryter sig plötsligt för det åttabenta krypet. Men trots att hon inte är så förtjust låter hon fortsatt lugn:
- Det där var ju inte så trevligt.
Luleå Pride är stans första. Hur såg det ut där du växte upp?
- Ja, någon pridefestival var det inte tal om i Halmstad. Jag hade liksom ingen inblick i den världen och vände mig mest till vänner. Men det fanns en tid då jag inte ens vågade säga något till dem.
När kom du själv ut?
- Det var under gymnasiet någon gång. Och när jag väl gjorde det så blev det: "Ja, men det visste vi väl." Och då frågade jag mig själv varför jag inte sa något tidigare. Man måste berätta vad man känner. Men visst var det svårt.
Vad var det som kändes svårt?
- Jag tror att det har att göra med vilken person man är men för mig var det nog framför allt vad andra skulle tycka. Jag kände lättnad när jag hade berättat. Då kunde jag börja leva fullt ut, säger Mariette och fortsätter:
- Så fort man upplyser folk så... Ja, jag tror att det handlar om okunskap. Det man inte känner till kan skrämma. Och det är väl lite därför det är så viktigt med en sådan här dag som pride, som till slut kan bli varenda dag.