Trästocksfestivalen i Skellefteå har alltid varit en perfekt mötesplats för musiker och musikintresserade från den norra delen av Sverige, eftersom festivalen har ett bra läge mitt emellan Umeå och Luleå. Skellefteå som stad kan man ju säga vad man vill om, för egen del handlar det mest om att möta upp med likasinnade från Umeå vilket gör att det inte riktigt känns som att Trästocks ligger i Skellefteå utan mer bara är stratetigiskt utplacerat för att jag och mina vänner ska kunna mötas halvvägs.
Varje år har ju Trästocks en uppsjö av norrbottniska band i sin line up. Det känns alltid som att det är mer Norrbottensband på Trästocks än på vilken festival som helst i exempelvis Luleå. I år representerades länet av Hurula, Mattias Alkberg/Södra Sverige, Levande Död, The Glorias, Painted Sky och Utbrott.
Levande Död, baserat i Göteborg men med bandmedlemmar bestående av en majoritet uflyttade lulebor, är en slags uppföljning på Erik Lathis insomnade projekt Mother of the Forest. Nu med fler gitarrer, inga synthar samt ett mullrande slagverksinferno frambankades av tre(!) personer. Spelningen på fredagskvällen kanske inte var den mest välbesökta, men absolut ett utropstecken att bandet blir något att räkna med.
Den Norrbottenanknuta akt som folk ändå hade mest förväntningar på var självklart Hurula som växte upp i Luleå men flyttade till Umeå och blev en del av stadens välkända hardcorescen. Som en av festivalens absoluta höjdpunkter på fredagen intog Hurula med flera andra norrbottningar scenen i campustältet. Knökfullt, svettigt och en extremt förväntansfull stämning som definitivt gick att ta på. För den större delen av publiken är Hurula främst förknippad med sitt senaste band Massysteri och det kändes inte riktigt som att spelningen på allvar kom igång förens första Masshysteri-covern var avklarad. Överallt kunde jag skåda euforiska ansiktsuttryck hos ungdomar som identifierar sig med varenda textrad som återfinns i det numera nedlagda bandets låtar.
”Jag var 22 när jag lämnade Luleå” lyder refrängen i första singeln från Hurulas debutalbum som tar upp det här om att inte få utlopp för den kreativitet man besitter och att inte passa in. Jag är 23 men är kvar i Luleå men jag flyr inte utan försöker få utlopp för de jag vill göra här istället. Körde till Trästocks med helvetesförkylning, kollade på några band, sov två timmar i bilen, plågade mig igenom dagen, gjorde en halvhjärtad spelning med mitt egna band, körde hem ensam igen för att skriva den här krönikan. Den känsla jag tar med mig från helgen är ändå att Trästocks är utmärkt tillfälle för kreativa människor att mötas och få inspiration av varandra oavsett om du är drömmare eller som mig självplågare.