Den amerikanska kuststräckan Big Sur ska vara oerhört dramatisk. Vägar som ringlar sig fram på branta klippor medan vågorna från Stilla havet dånar in mot land. Där har popälsklingen Feist spelat in sitt nya album Metals och inledande spåret The bad in each other låter också som man kan föreställa sig Big Sur; oerhört dramatiskt.
Men dramatiken är inte alls representativ för kanadensiskans femte album. Det är ömsom bombastiskt, ömsom skört. Feist röst flyger mellan bräcklig och stark. Till exempel i andraspåret Graveyard där hon sjunger "väck dem till liv" med sådant hopp att man på riktigt inte förstår varför de döda inte kan resa sig när Feist kallar. Med Metals fångar Feist det lilla och det stora, både ljudmässigt och i texterna, så himla bra.
Det är mer än fyra år sedan Leslie Feist släppte sitt senaste album. Det är inte obegripligt länge sedan, bara obegripligt att The reminder fortfarande är att av de starkaste albumen i mitt Itunesbibliotek. Och jag vågar lova att jag kommer säga det samma om Metals om ytterligare fyra år. Tills dess fortsätter jag att nynna på skivans bästa textrad: when you comfort me/it doesn?t give me comfort actually.