De är trötta. Och har precis fimpat utanför studion i Grangärde, två mil nordväst om Ludvika i Dalarna. Här bor Peter Tägtgren, sångare i Pain (och Hypocrisy), och här är numer även Pär Hulkoffs bas. I alla fall en av dem. Det andra stället - det som Pär fortfarande kallar hemma - är Korpikylä, drygt tre mil norr om Haparanda.
- Vi håller på att svamla igång turnén här. Du vet, gör armhävningar, brottas och slåss som män gör, säger Tägtgren och skrattar.
Pär Hulkoffs lite åsklika, finskbrytande stämma flikar in:
- Nej, men vi är bra kompisar så vi tyckte att det här passade bra. Att slå våra påsar ihop.
Ja, förutom att Peter Tägtgren har mixat Raubtiers senaste skiva Skriet från Vildmarken, säger de båda sångarna att de inte bara har "öppnat några öl tillsammans" utan även delar samma syn på livet. De har också, på var sitt håll, jobbat väldigt hårt den senaste tiden. Raubtier med nämnda platta och Pain med sitt sjunde album, You only live twice från juni i år. Sverigeturnén, som startar på fredag, ser de som en slags belöning.
- Vi har jobbat jävligt hårt. Det är det enda sättet. Antingen gör man så eller inget alls. Och när man har släppt en skiva känns det som att man har förlöst en stor fotboll genom röven. Turné är lite som semester, säger Peter Tägtgren.
- Ja, det här är belöningen. Nu går griståget 2011. Och vi gör det på vårt vis. Ingen säger när och hur, det är helt på våra premisser, säger Pär Hulkoff.
Korpikylä får med andra ord vänta lite till innan Pär Hulkoff dyker upp för att stanna en längre tid. Och på frågan om hur livet egentligen ser ut för två hårt turnerande band, mullrar Pär Hulkoff:
100 procent vildmark
- Liv!? Liv finns inte. Vi bor på hotell, i studios och i bilen på vägarna. Jag har i och för sig varit hemma en månad nu och jagat. Men nu är det färdigt, nu blir det att jaga brudar i stället.
Korpikylä, jakt, vildmark. Just vildmark pratas det ganska mycket om kring er. Hur mycket vildmark är ni egentligen?
- 100 procent vildmark, säger Pär Hulkoff.
Men vad betyder det?
- Sedan betyder den mycket för oss när vi skriver. Vi är ute och spelar mycket i storstäder. Det är skönt med kontrasten. Jag kan inte skriva någon annanstans än hemma, säger Peter Tägtgren.
Varför?
- Jag måste gå hemma och filosofera i morgonrocken.
- Ja, att komponera är krävande, man måste fokusera. Därför är det bra att skriva hemma där man känner sig trygg. Det är lugn och ro. Inga autografer, ingen hets, inget brännvin. Bra hårdrock föds i bushen, säger Pär Holkoff.
Vad finns det för likheter mellan Pain och Raubtier?
- Bluesen! I grund och botten är allt blues, säger de enstämmigt.
Men jag har hört att en del kallar Raubtiers musik för Rammsteinparodi. Vad säger du om det?
- Till dem vill jag säga att de ska vara tysta. Visst lyssnar jag på dem, men inte så mycket att jag bygger mitt liv kring dem. Jag lyssnar mest på klassisk musik, säger Pär Hulkoff.
Hur kommer det sig?
- Jag har alltid lyssnat på det. Jag gillar det bombastiska, storslagna. Det är bra musik, bra melodier. Det är som att äta. Man måste äta, man måste lyssna på musik. Men vad man lyssnar på går lite i vågor. Men klassiskt går alltid att lyssna på, säger Pär Hulkoff.
Hur mycket vildmark är klassisk musik då?
- Inte mycket. I vildmarken får man lyssna till annat, säger Pär Hulkoff.
- Ja, kottar! piper Peter Tägtgren.
Men klassiskt, Rammsteinparodi eller blues. Inte särskilt osökt, kommer vi in på hiphop. Det med tanke på den omtalade och Bingo Rimér-regisserade videon till Raubtiers singel Världsherravälde, där MTV, gamla Z-TV och P3 får sig en knäpp på näsan, liksom hiphopen med textrader som "Världsherraväldet kommer skoningslöst att sätta stop för; soul, funk, disco, rap och all förbannad hiphop."
Vad tycker ni om hiphop?
- Jag är inget större fan. Jag förstår inte den musiken. Men vi predikar lika mycket som de gör. Och alla har rätt att förmedla sin musik. Sedan videon, det är mer en känga mot P3 och de stora bolagen. De kör ju mest hiphop. Men det där är bara en låt och säger inte så mycket hur vi är som människor, säger Pär Hulkoff.
Hålla sig i form
Det har blivit dags för paus igen. Inte för ett bloss utan för något betydligt mer hälsosamt - en löptur.
- Jajamen. Igår tränade vi på att dricka ihop. Idag måste vi testa springa, säger Peter Tägtgren och fortsätter:
- Måste hålla sig i form. Det är hårt att stå och skrika i en timme. Man kan inte stå som en säck potatis, utan måste ge publiken en riktig jävla show. Det ska vara som en dansk skalle från första till sista låten.