Det är bara fyra dagar kvar. Sedan kommer Folkets hus i Boden att fyllas av hårdrocksentusiaster för nionde gången sedan 2003. Eller det har ju varit några turer, med avstickare till både Piteå och Western farm. Men nu är det gamla, hederliga Folkan som gäller.
Nicke Johansson, festivalgeneral, har just lämnat av ett gäng verktyg på jobbet när NSD nöje vill prata hårdrock.
Hej Nicke! Hur går det?
- Ja du, det är tvära kast här. Men det går som det alltid går. Panik mot slutet. Men det är mer en inbillad fas. Det är nog lite kontrollbehov. Jag är inne och petar på detaljnivå nu.
Du var med och grundade festivalen 2003 och det blir nionde upplagan i år - hur motiverar du dig?
- Ja, haha, jag fattar inte hur jag gör varje år. Men jag gillar den lokala och regionala rockscenen. Det är roligt med duktiga, mindre band. Och det kryllar av dem. Det är nog en av drivkrafterna. Sedan har jag ju ett abnormt musikintresse. Det gör sitt.
Förra året gick ni tillbaka till rötterna med Folkan och nästan bara norrländska band. I år är ni lite internationella, visst?
- Ja, vi har tagit in ett finskt band. Ravage machinery från Finland. Men rötterna håller vi i. Det är ändå mest band från norröver. Även om vi i år bara har tre lokala band. Helltrain och Beneath my feet från Luleå samt Heroes of Vallentor från Boden, säger Nicke och fortsätter:
- Men det finns en liten politisk tanke med det finska bandet. Vi tänker att vi i framtiden kanske vill utveckla ett samarbete med Norden. Öppna lite dörrar, kanske för bandutbyten. Det är ju inte så mycket människor som bor här. Tittar man på Umeå till exempel så når de betydligt mer folk och har ett helt annat upptagningsområde. Och kan därmed göra större grejer.
Vilket band är störst i år?
- I år är dragplåstret Corroded från Ånge. De spelas flitigt på radio just nu och är ett riktigt maffigt liveband.
Men när man pratar hårdrock finns det ju en hel uppsjö av undergenres - lutar det åt något visst håll i år?
- Nja, eller det är nog överhängande dödsmetall faktiskt. Och jag vet inte om det är någon slump. Personligen gillar jag det skarpt. Och med facit i hand så har just det gått bra här i Boden. Men det viktigaste är att det inte blir tramsigt.
Tramsigt?
- Ja, vi kommer aldrig ta in The Poodles. Eller ett sånt band. Vi har en nördig publik. En stor men insatt publik som kan sina band och sin musik.
Vad kan du säga om de lokala banden?
- Beneath my feet från Luleå sticker verkligen ut tycker jag. De kör en slags amerikansk metal, i stil med Linkin Park. De blandar skönsång med tokskrik. Sedan Heroes of Vallentor från Boden. De har hållit på några år och bytt medlemmar mycket. Men för mig är de bilden av hårdrock. Det är mycket klichéer. Men jag tror inte hårdrocken skulle överleva utan sina klichéer.
Vad vill du inte missa själv?
- Oj, jag vill se många. Alla! Men jag kommer inte ha tid med det. Fast My own grave vill jag inte missa, de är jävligt röjiga. Men som sagt, allt är bra. Jag skulle aldrig boka ett band som jag inte kan stå för.
Fotnot: Förutom en himla massa musik kommer även två konstnärer finnas på plats under Nordic rage metal festival - Älvsbynbaserade Niklas Pantomella och Sara Näsvall från Boden.