Det kanske inte är en skräll att just Sophie Gunnarsson, Elisabeth Rosenbrand och Lillith Saaw sitter runt det runda bordet inne på Hildurs kök. De har alla ett bra tag slitit hårt för en mer jämställd kultur. Sophie genom klubben Make out och Luleå Pride. Elisabeth och Lillith genom sina medvetna bokningar till Musikens makt.
Den här morgonen är det naturligt att ta ett avstamp i det tema klubb Make out valde att köra i lördags – som DJ spelade Sophie endast musik framförd av kvinnliga artister.
Hur gick det?
Sophie (S): Det gick bra, det var kul och kändes viktigt. Jag gick ut med temat på Facebook och fick bra respons. Den enda negativa reaktionen kom från en kille som kom fram under lördagskvällen och frågade: Måste det vara så korrekt?
Hur fick du den här idén?
S: Det började egentligen med att jag spelade Blurred lines av Robin Thicke förra Make out. Jag hade helt missat debatten om låten. Men så fort jag slog igång den kom det fram en person som sa att låten anspelar på våldtäkt och att jag inte borde spela den. En del gick även i protest från dansgolvet. Jag bytte låt direkt och tycker att det är coolt att folk reagerar.
S: Men det är ganska svårt det där – var drar en gränsen? Väldigt, väldigt många låtar är sexistiska.
Elisabeth (E): Ja, eller som debatten om Miley Cyrus. Är det hon gör bra eller dåligt? Jag har inte bestämt mig ännu.
S: Eller Lily Allen som säger sig vilja driva med det där sexiga och ändå spelar på det själv, även om det är på skoj.
Hur tänker ni Lillith och Elisabeth?
Lillith (L): Vi tänker jättemycket på de här frågorna när vi bokar artister. Klart att vi inte har koll på allt men vi har en policy som vi följer. Vi vill att minst hälften av våra akter ska vara kvinnor.
S: Fast jag tänkte på det där nu när jag bara spelade musik av brudar - många av de låtarna är ju precis lika dåliga. Som Zara Larssons nya Bad boys.
E: Det viktiga är att man tänker till. Vi vill boka jämställt och tycker att vi har ett ansvar. Men allt ansvar kan man nog inte lägga på oss.
S: Vi hade den diskussionen i somras när vi bokade General Knas till Luleå Pride. Det var speciellt en låt som vi var tveksamma till. Vi funderade på om vi skulle säga att han inte fick spela den. Men samtidigt vill en ju inte inskränka på någons konstnärliga frihet.
E: Ja, vi hade samma tankar när vi bokade Labyrint. Nu blev ju den spelningen inställd av andra orsaker.
S: När jag spelar blandad musik så funderar jag faktiskt mycket på det. Ska jag spela Chris Brown? Sist spelade jag Lady Gaga-låten med R Kelly. Men jag är nog hellre för korrekt än slapp.
Lillith och Elisabeth, ni sade efter förra årets Musikens makt att ni funderade på att bara boka kvinnor – finns den tanken kvar?
E: Absolut. Och vi ser inget problem med det. Det där att det skulle vara svårt att hitta bra kvinnliga akter är bara en dålig ursäkt.
L: När vi får utskick från bokningsbolagen så rekommenderar de artister och av tio namn är en kvinna. Det är bedrövligt att tjejer inte lyfts fram som aktuella och att man måste be om en speciell lista med tjejer. Det är inte är konstigt att de inte bokas då.
S: Det är intressant det där. Att en säger att det är svårt att hitta så många bra. Jag tänker att det beror på något. De manliga musikerna har fått helt andra förutsättningar från start.
L: Just när det kommer till förutsättningarna har vi ett stort ansvar. Att vi ger de kvinnliga akterna bra tider att spela på, på bra scener. Och att man kanske väljer att lyfta fram de namnen.
E: Ja, vi var på en konferens med folk från alla stora festivaler och där kom man faktiskt överens om att jobba för en mer jämställd festivalscen. Problemet är att det går så långsamt. Något som faktiskt borde gå att förändra över en natt.
S: Finns ju fortfarande riktigt skrämmande exempel, som Summerburst med i princip bara män.
E: Sedan tycker jag att det är tråkigt att det alltid måste bli en grej av det, om man arbetar jämställt.
Vad tycker ni om en sådan sak som A-märkt film?
E: Jag tycker inte Bechdeltestet är så bra. Eller jag tycker inte man ska vila i det. Man borde ställa ännu högre krav.
S: Jag tycker att det säger ganska mycket – att många inte ens uppfyller den fjuttigheten.
Utifrån kulturen, hur står sig feminismen idag?
E: Jag tycker feminismen stå sig stark just nu. Det finns en stor medvetenhet. Och då märker man väl också av motståndet mer. De som inte gillar det säger till.
S: Jag tycker det finns ett större hat nu. Jag lyssnade på Maria Sveland för inte så länge sedan där hon bland annat sa: Göran Persson kom tillbaka, allt är förlåtet. Det säger ganska mycket. Tycker nog att det går bakåt.
E: Jag håller inte med. Jag vill ändå se det positivt och det känns som att vi är på väg. De som är 25 idag är mer medvetna än vad jag var som 25-åring. Det kanske är en mognadsfråga också.
L: Det är lättare idag att sprida sina åsikter - åt båda hållen.
E: Jag önskar dock att utvecklingen gick snabbare. Att fler tänkte till. Speciellt män. Det är tråkigt att det här ska vara en kvinnofråga. Och det är irriterande att man måste förklara varför de ska bry sig.
S: Ja, jag undrar hur länge det dröjer innan två män sitter där och säger: Vi vill bara boka kvinnor till den här festivalen.