Magnus Ekelund är en man som syns och hörs. Som bloggare, som skribent, som arrangör, och inte minst som musiker. För nästan exakt tre år sedan satte han punkt för sin tid ihop med bandet Elmo, strax efter att deras andra studioalbum hade visat sig bli
något av en flopp. Kort därefter började Ekelund om på ny kula, då med svenska texter och tillsammans med Stålet (som hans för tillfället femhövdade band kallas).
Tight och snyggt
Fredagens spelning på Hamnscenen är tight och rätt trevlig att lyssna till. För precis ett år sedan stod han på samma scen på samma festival, och om jag inte minns alldeles fel så gav fjolårets spelning ett lite annorlunda intryck hos mig. Den gjordes lite senare på kvällen, hade större publik och gav en något mera mystiskt och bombastisk effekt än den han gör i år.
Kvällens spelning är tight och snygg, kort och gott. Inte så mycket prat, inte så mycket muntra miner.
Inhopp av Alkberg
Magnus Ekelund och Stålet visar återigen upp sin norrbottniska poppunk på ett ärligt och okonstlat vis, och särskilt mycket mer än så kan man väl inte förvänta sig. Förutom det vanliga inhoppet av Mattias Alkberg, såklart.
Jag har sett ett otal av deras framträdanden, och jag har skrivit om honom många gånger. Beskyll mig gärna för att skriva som om alla därute redan har hört och sett Magnus Ekelund och Stålet; vid det här laget är de så viktiga på den lokala scenen att jag nästan vågar förvänta mig att ni vet vad jag talar om.