2013
Årets konsert:
Det här året har verkligen varit Luleåartisten Zackes. Först en fenomenal platta (Renhjärtat) i februari och så en konsert som slår det mesta i år – på något så otippat som Luleåhamnfestival. Smockat med folk, Zacke i högform och så ett gäng gäster där de gamla L-town crew-medlemmarna fick hjärtat att hoppa ett extra slag.
På en fin andraplats kommer Oskar Linnros magiska spelning på Kulturens hus i slutet av november.
Årets musik:
Ja, svensk musik fortsätter att leverera. Högsta betyg till Veronica Maggio, Oskar Linnros, Håkan Hellström, Ansiktet, Lune, Movits och så vidare. Alina Devecerskis De e dark nu gick på repeat ett bra tag.
Årets finaste på scen:
Soran Ismail. Soran, Soran. Så mycket bra han gjort i år. Inte minst i järnrörsincidenten som den så politiskt korrekt kallas. Bland annat om detta pratade han när han gästade både Piteå, Luleå och Kiruna tillsammans med Magnus Betnér med En skam för Sverige.
Årets finaste på tv:
Barna Hedenhös uppfinner julen, årets julkalender, fick både mig och mina barn att bänka oss framför tv:n – varje dag. Kvalitet, supercasting och den oslagbara och inte alls så självklara kombon humor/allvar.
Årets galnaste möte:
Björn Ranelid. I ett litet rum på biblo. Med publik (!?). Så korvstoppad och klappad på huvudet har jag nog aldrig blivit i hela mitt liv. Jösses.
Årets serier:
Även de svenska (kvinnliga) serietecknarna fortsätter att leverera. Det allra, allra bästa jag läst i år är definitivt Dagarna av Klara Wiksten och Nattbarn av Hanna Gustavsson. Detaljrikt, ocensurerat, jävligt hårt och asroligt. Nanna Johanssons Hur man botar en feminist var lätt det finaste collaget.
Årets överraskningar:
Både Urban Cone på Minus 30 och Tove Lo på Musikens makt frambringade det där sällsynta nä-men-wow.
Årets kärleksbrev:
Duo nöjes recensent Sebastian Wiklander fick äran att recensera Håkan Hellströms Det kommer aldrig va över för mig. Han skrev ett brev. Och fick svar! Som avslutades med: "vi hörs på skivan". Stort.
Årets raket – och propp:
Luleåbandet Könsförrädare har ju snarare skjutits upp än klättrat det här året. Tätt följda av Tiger Bell, The Glorias och Kalle Gracias som alla verkar ha hittat sitt sound.
Årets kostymbyte:
Magnus Ekelund släppte album, hyllades – och sålde alla sina gamla kostymer på Tradera. Sedan var det skate och hiphop för hela slanten. Hur det nya projektet låter har Duo nöje ännu inte lyckats höra.
Årets tack:
Årets tack, kram och high five går tveklöst till Bianca Kronlöf. Youtube-klippet Så jävla PK lades ut på internationella kvinnodagen och slår typ allt annat i år. Hennes karaktär Snubben är genial och hennes feministiska teatergrupp Gruppen satte i september upp Gruppen och herrarna. Den vill jag se.
2014
Då hoppas jag att...
...jag i nästa årskrönika slipper önska mig det här igen. Förra året vid den här tiden konstaterade jag att 2012 bjöd på mycket men INTE dans. Så även i år. Tyvärr. Luleås – Norrbottens – klubbliv är en skam. Speciellt om en vill dansa. Visst finns det undantag (som Barbro och Animaux) men de är för få. Och för sällan återkommande. Så kom igen nu 2014! Ge oss dans!