Många skulle nog se det som ett straff. Att utan någon nämnvärd teaterutbildning ställa sig på en riktig scen, inför en riktig publik och framföra en egenhändigt producerad föreställning. Men kvinnan som står alldeles själv i strålkastarljuset på scen 2 på Norrbottensteatern bara gnistrar.
Blomma och kram
- Så roligt! Och så härligt! säger Annelie Forsberg och tar emot både blomma och kram från teaterchef Karin Enberg.
Men vi backar bandet lite. Si sådär 17-18 år tillbaka då Annelie spelade indianhövding på högstadiet. I samma veva som repliken "Ugh" levererades och en lärare lyckligt pekade ut vilken väg Annelie borde ta in i framtiden, var det liksom klart. Eller klart och klart. Livet tog visserligen några omvägar innan Annelie för något år sedan tog tag i den gamla drömmen och sökte en amatörteaterkurs.
- Där upptäckte jag nog att teater inte riktigt var min grej, eller som min kurslärare sa: Annelie, du är så yvig, du är nog mer av en artist.
Yvig. Levande. Framför allt kan man nog kalla Norrbottensteaterns vinnare modig. Det där med att kanske vara lite nervös inför uppdraget verkar inte ha slagit Annelie alls.
Håller föredrag
- Nä, jag nappade direkt när jag såg tävlingen. När jag såg chansen att få bli coachad av riktiga proffs. Bara det är en vinst för mig. Jag känner mig privilegierad. Jag älskar ju det här!
Ja, faktum är att Annelie trots föga teatererfarenheter, är van att hålla låda inför publik. I sitt yrke som sjukgymnast och ergonom, håller hon ofta föredrag där hon ibland använder sig av karaktären Sixten. En person som inte helt olik Charlotte Lindmarks Pessimisten, ställer de där frågorna som vi alla funderar på men inte riktigt vågar spotta ur oss.
Men någon Sixten är det inte tal om när det blir dags att ställa sig på en av Norrbottensteaterns scener i vår. I stället kommer Annelie koppla an till den där genvägen kallad livet. Och framför allt livet som tonårsmamma.
- Där finns det mycket stoff att hämta. Det är alltid lika spännande att se vilken personlighet som dyker upp i dörröppningen hemma. Och det här är dessutom något man ska handskas med tillsammans med heltidsarbete, prestationsångest, bästa bullarna, träning och fina viner. En slags allvarlig betraktelse men ändå med glimten i ögat kommer det nog bli.
Så manuset är redan färdigt?
- Ja, här, säger Annelie och pekar på sitt huvud.
- Sedan får jag se vad det blir när jag ser publiken.
Så du tänker freestyla?!
- Haha, kanske. Nädå, jag har det mesta färdigt.
Är du verkligen inte alls nervös?
- Nä. Tryggheten ligger i att jag är amatör. Om jag kommer av mig gör det inget. Jag är inte perfekt, och jag har inga problem med att inte vara det.
På frågan om teaterdrömmarna kommer att vara uppfyllda när det hela är över, ler Annelie finurligt samtidigt som hon skakar på huvudet och säger, utan minsta tvekan:
- Nä, den drömmen kommer nog bara bli starkare. Och vem vet, det här kanske blir min nya karriär.