Det har hänt rätt mycket sedan det där framträdandet på The Colbert report den 27 juli 2009. Då Movits! över en natt gjorde sig internationellt kända, petade ned Eminem och Snoop Dogg från iTunes hiphoplista och vidare turnerade så mycket att uppföljaren fick vänta. Och vänta. Onda tungor har dock försökt få det till att det är prestationsångest som gjort att Ut ur min skalle tagit tre år att färdigställa.
Utan press
- Jo, det har ju tagit tid men det är inte prestationskrav som är den primära orsaken. Visst finns det en press på att få ihop något bra till en andra skiva, men vi kände ganska tidigt att vi hade många starka låtar så den pressen gick över. Det har snarare handlat om alla spelningar vi haft, framförallt utomlands, vilket gör att det blir svårt att hinna spela in, säger Johan Rensfeldt.
Just nu befinner de sig på Norrlands vägar och efter releasefesten hemma i Luleå på Magasin 3 på lördag, bär det återigen av till USA.
Det har verkligen gått bra för er - har ni haft det hängande över er under arbetet med Ut ur min skalle?
- På ett sätt skapar det ju mer press, men i övrigt är det såklart bara positivt. Vi känner att vi gör musiken som vi själva vill och funderar inte så mycket på om det blir en Äppelknyckarjazz till eller inte. Att det har gått bra är ju självklart positivt för nu har vi chansen att nå ut till fler människor.
I musikmagasinet Zero sade du att ni inför denna skiva ville utveckla ert sound, eller bredda det. Hur kommer man egentligen på en sådan sak?
- Det är någonting naturligt tror jag, att inte vilja göra om samma sak. Musiken man själv lyssnar på och influeras av ändras ju med tiden, så såklart gör ens egen musik det med. Det svåra är att hitta en balansgång mellan någonting nytt och att det fortfarande ska kännas som Movits!. På den nya skivan är det lite tyngre sound, lite mer orgel, kanske lite dyrare och modernare ljudbild, samtidigt som några låtar andas liknande luft som på förra skivan.
Planeten Jorden
Egentligen började det hela redan 2004. Då Johan och Anders Rensfeldt släppte EP:n Frihetssånger i Retro Adidas under namnet Planeten Jorden. Kort därefter träffade de saxofonisten Joakim Nilsson och på en sommarturné 2005 kastade sig swingjazzen över dem. I form av Benny Goodmans Sing, sing, sing.
- Jo, alltså, den där kvällen på Arvikafestivalen gjorde att vi öppnade ögonen för gammeldags storbands- och swingmusik. Och det blev den tydliga ingrediensen på förra skivan. Den finns fortfarande kvar så klart, men jag tycker nog nya plattan är mer hiphop än den förra. Låtar som Huvudvärken, Na na nah! och 40 Bars är hiphop i min bok.
Men kan man bara bestämma sig för en genre så där?
- Det handlade mycket om att vi i dåläget hade svårt att bestämma oss i vilken riktning vi ville gå ljudmässigt. Och då vi hörde de där gamla låtarna föll allt liksom på plats. Plötsligt fanns det utrymme att göra hiphop med mycket fokus på gitarr och inte låta som Timbuktu. Jocke som pluggat jazz fick en större plats för sitt saxofonspel och jag som är och var mycket inspirerad av visa tyckte det kändes enklare att få ihop den textstilen med gammal jazz än med modern hiphop. Därför blev det en hybrid som kändes naturlig för oss.
Jag läste någonstans att ni kom i samma veva som "hipsters över halva landet plötsligt drog på sig äppelknyckarbyxor och knäkjol och började springa på swingklubb för att lära sig dansa lindyhop". Var det en våg av den här typen av influenser just då?
- Jag tycker nog att vi var före den vågen, för det var inte något vi inspirerades av just då egentligen. Det var mer som att "fan det här var rätt i tiden" av en ren slump egentligen. Outkast släppte en typ swinghiphopplatta till sin film Idlewild i samma veva också, utan att vi visste om det. Så snarare tur än sifoundersökning om man säger så.
När ni upptäckte swingen och jazzen, hur förkovrade ni er i detta?
- Det är ju egentligen inte som att någon av oss är några direkta jazzrävar, även om jag tror Jocke har rätt bra koll. Det var snarare energin av de stora pukorna och de feta blåsarrangemangen som lockade oss. Sen tog vi det själva från där i princip.
Finns det någon speciell låt som betytt extra mycket för er?
- Benny Goodmans Sing, sing, sing såklart. Annars är vi allätare och lyssnar ju framförallt på modern musik, det är inte som att vi sitter med stenkakor från 40-talet hela dagarna, säger Johan och fortsätter:
- Från en början var jag väldigt influerad av Cornelis. Petter som öppnade upp rappen på svenska och Timbuktu som vidareutvecklade den är naturligtvis stora inspirationskällor. I övrigt lyssnar vi nog på det mesta från 70-talsreggae till fransk house från framtiden. Allt sätter sina spår.
Reggae ja, om jag inte minns fel så har jag nog sett dig i dreads. Vad var det för tid?
- Det var på den gamla goda tiden.
Men när jag tänker Movits! tänker jag dels ett specifikt sound, men också en specifik stil. Är ni modeintresserade?
- Jag är väldigt modeintresserad själv, och att vi valde våra svarta kostymer är självklart ett medvetet val. Vi kände väl att vi ville ha ett cleant scenkitt och då fick det blir svartvitt i bästa ratpackanda. Det har visat sig vara väldigt bra för igenkänningsfaktorn, samtidigt som vi slipper bråka om vad vi ska ha på oss. Det underlättar ganska mycket nu när vi ska till USA och har 25 gig på 33 dagar, att ha en
förutbestämd kostym att dra på sig.
Var hämtar ni den inspirationen?
- Jag vet inte riktigt. Det handlar nog mest om att vi vill att det ska passa med musiken. Vi kan ju inte spela dansmusik med storbandsblås på en svettig klubb klädd i vadmalsbrallor liksom.
Men får ni hjälp med kläderna? Eller är det ni som knyter flugorna själva så att säga?
- Själv är bästa kock.
QUIZ: Testa dina kunskaper om Movits!