Vitklädd, med en cigarr i mungipan och en kakadua på axeln. Han ser faktiskt rätt töntig ut den där Joe Labero när han kliver upp på scenen i den extrainsatta eftermiddagsshowen på söndagen. Och så ser han exakt likadan ut som när jag såg honom för ett par år sedan.
Lite det är väl också meningen. Showen Labero 20 år senare är en slags sammanfattning av karriären som inleddes på Berns salonger i Stockholm 1991. Föreställningen A magic night spelades 768 (!) gånger och är väl det som gjort att han numera har 238 resdagar om året.
Men mest känns det här som ett sätt att slicka det sista ur skålarna här hemma i Sverige. Få loss ytterligare några hundringar från fansen. För att få se Joe Laberos trötta gamla skämt och urvattnade trick, får man betala över 500 kronor. Hostar man upp över 900 får man även träffa honom, lite VIP så där.
Men särskilt mycket nytt dyker inte upp. Överhuvudtaget känns allt väldigt 90-tal. Inte bara de vita lackskorna (som efter pausen byts ut mot svarta dito), backslicken och den kvinnliga assistentens styling.
Osar skunk
Även butlern Albert (som Joe Labero fortfarande är jävligt taskig mot), förolämpningen av publiken och skämten som framkallar suckar i stället för skratt. Jag menar, luktar det inte lite skunk när man just låtsats gå igenom en mellan två stolar liggande kvinna och avslutar med: "Testa gärna det här hemma, väldigt trevligt, att gå igenom en kvinna."?
Det som dock osar ännu mer stinkdjur är det för i år nya och väldigt tidsenliga inslaget - trumvirvel - produktplacering!
Jajamen, vodkaflaskor radas helt ogenerat upp på rad, liksom reklamen för både Coca cola, Red bull, något golfmärke och icke att förglömma - nya Iphone-luren. Som föregås av ett helt i tiden passande (och faktiskt lite imponerande) Iphone-trick. En från publiken lånad telefon dyker upp i en inbakad pizza!
Nä, lite kinesiska ringar, något korttrick, en hel del skryt och dåliga skämt imponerar föga. Inte heller själva grejen med äldre, sliskig herre som gör trick med hjälp av ung, ärtig kvinna (när det förmodligen är hon som gör jobbet på något sjukt akrobatiskt vis).
Och förresten, utan att harkla upp ett enda öre kom jag rätt nära kvällens huvudperson ändå. Han lånade min ring och gjorde förstås ett trick.
Hur han fick ihop min ring med två andras fattar jag fortfarande inte.