I fredags släppte Mattias Alkberg låten "Femtiårig man".
Vad ska man kalla Mattias Alkberg? Med tanke på att han har gett ut ett 30-tal skivor och många diktsamlingar skulle låtskrivare, artist och poet kunna passa. Men det känns inte tillräckligt i hans fall. Allkonstnär kanske är ett bättre ord, för han provar ständigt olika uttryck.
En ny erfarenhet var att under förra året spela rollen som Loranga i föreställningen ”Loranga, Masarin och Dartanjang” på Norrbottensteatern.
– Det var lite nervöst först men det gick bra. Tror jag.
Var det annorlunda för dig att främst framträda för barn?
– Nja, jag vet inte. Jag tänker att alla är väl barn hela livet.
Du också?
– Mest av alla kanske. Jag tar inte saker på så stort allvar. Eller snarare: Jag tar allt på stort allvar, även lek. Jag leker väldigt mycket, utforskar grejer, testar. Lek är ju en form av utbildning som jag ser det.
Under hösten har han turnerat med författaren Klas Östergren och framfört specialskriven musik under hans författarsamtal runt om i landet.
– Klas Östergren har länge spelat en stor roll för mig. Jag har läst de flesta av hans böcker och döpte mitt band på 80-talet efter ett band i en av hans romaner.
Romanen var ”Gentlemen” och Alkbergs rockband var The Bear Quartet som bildades 1989. Mattias Alkberg spelade elgitarr och sjöng. Numera framträder han i regel som soloartist.
Under det gångna året har han spelat in ett nytt album som kommer ut i vår. Soundet är mera elektroniskt än tidigare och dessutom rappar han för första gången. I fredags släppte han singeln "Femtiårig man", där bland annat sonen Joel Amrén, Magnettes Rebecka Digervall och Olle Nyman medverkar.
– Det låter lite mera modern popmusik än tidigare. Inga riktiga instrument utan allt är programmerat. Så formen är ny för mig.
Mycket av det Mattias Alkberg gjort har haft ett starkt vänsterpolitiskt budskap, men viktigast för honom som konstnär är inte det politiska, utan att ha roligt. Ofta går de sakerna hand i hand eftersom han tycker att politik och existentiella frågor är just roliga.
– ”Roligt” handlar ju inte bara om att dratta på arslet utan också att tycka att något är intressant. Sedan är jag inte främmande för att få en tårta i ansiktet.
– Eller inte en tårta förresten. Jag har ju fått diabetes. Hellre en mjuk frukt.
Diabetesen är ett av flera hälsoproblem som dykt upp på senare tid. För ett par år sedan fick Mattias Alkberg en stroke som har satt spår i hans skapande. I den senaste diktsamlingen ”Inga bekymmer-bekymret” (Teg Publishing, 2022) återkommer han ofta till tankar om döden.
– Jag har blivit ännu mer medveten om min dödlighet. Även om jag tänkt oavbrutet på den i alla år.
Mattias Alkberg skriver poesi och framträder med sin musik, men har också spelat teater. ”Jag leker väldigt mycket, utforskar grejer, testar”, säger han.
Hur mår du i dag?
– Ganska bra. Jag lade om hela mitt hälsoliv. Tidigare hatade jag min kropp så mycket att jag inte ville ge den någon uppmärksamhet. Då sa den ifrån. Den ville ha uppmärksamhet.
Mattias Alkberg har alltid haft en stark drivkraft att skapa. Redan som barn kände han ett behov av att tolka världen, skriva ned eller ljudsätta den för att förstå den.
Det var också ett sätt att göra sig hörd. Blygsel och stamning gjorde att han hade svårt att uttrycka sig på andra sätt än konstnärligt. En del av det där sitter fortfarande i.
– Jag är blyg och håller mig undan från en massa olika sammanhang. Utom scenen, där är jag trygg. Den äger jag, och så har det alltid varit. Då får folk skylla sig själva om de har kommit.
Mattias Alkberg skriver poesi och framträder med sin musik, men har också spelat teater. ”Jag leker väldigt mycket, utforskar grejer, testar”, säger han.
Han har alltid varit mycket produktiv och som Luleåbo tror han att den norrbottniskt lutherska arbetsmoralen spelar in. Han kallar den så. Man ska jobba på och inte stanna upp.
Ledig är han aldrig.
– Eller så är jag alltid det? Det beror på definitionen av arbete. Det är få som kan tillbringa en hel dag med att läsa en roman men det ingår i mitt arbete för att få inspiration.
Med tanke på den enorma produktiviteten måste han ha gott om den varan.
– Jag har tränat upp den. Det ingår i mitt jobb. Jag tar reda på saker, tar intryck och får idéer. Jag är full med idéer. Det är väl det som är inspiration.
”Jag är blyg och håller mig undan från en massa olika sammanhang. Utom scenen, där är jag trygg.”