Det är fullkomligt iskallt i den jättelika danslokalen ute i Norra Sunderbyn. Bert Sandberg har dunjackan på sig och förklarar att han sparar in på värmen. Det kostar att hålla det gamla godsmagasinet uppvärmt och det är ganska kärva tider för dansarrangörerna i länet just nu.
Bert Sandberg pekar mot scenen där orkestrar av olika snitt stått i närmare 20 år:
– Draperierna där ska bort och i stället ska vi montera dit en 8,5 meter lång spegel. På så sätt kan gästerna se sig själva dansa förbi i både rök och blinkande ljus.
Ja, detta är en del av den nya tiden. Danskvällarna med liveband, som de hittills sett ut, verkar snart vara ett minne blott. Bert Sandberg som har ordnat danser i 46 år menar att de senaste fem åren har gått riktigt trögt.
– Jag tror inte det är många dansarrangörer som får det att gå runt. Och även många orkestrar har fått lägga ned. Så i stället för att betala dyrt gage till banden, testar vi dansotek istället.
Toner från datorer
Toner från datorer
Bert Sandberg stegar över det stora dansgolvet – i lokalerna ryms det 2 400 personer. Han ställer sig framför en tavla, där sju-åtta band och cirka 280 låtar står uppradade.
– I slutändan ska det bli närmare 500 låtar att välja på. När man bestämt sig trycker man på en knapp, så kommer jag och frågar vad de vill lyssna på. Sedan kommer bandets logga synas på en skärm så gästerna vet vem som sjunger.
– Det krävs tre datorer för att sköta allting.
Trots föga datakunskap har Sandberg anammat det nya konceptet. Han slår på en dator, öppnar en mapp och visar.
– Jag har rippat låtarna här ser du. Den här tycker jag är så himla bra.
Musiken är sorterad efter orkester och album. Bert Sandberg slår på lite Jannez, When you dance.
Så du kommer vara som en discjockey och sköta valet av låtar?
– Ja, lite så blir det ju. Så gästerna får lita på mitt omdöme, men det har ju fungerat i 46 år så...
Men vad är skillnaden från ett vanligt disco?
– De har ju mer popig musik. Men jag är mån om att hålla den stil jag alltid haft, jag vill inte sväva iväg mot modern dans.
Ett sista försök...
Går man bara 20 år tillbaka i tiden, säger Sandberg att 10-12 olika dansställen i länet kunde köra samtidigt – och ändå dra hyfsat med folk. De senaste fem åren har det som sagt nätt och jämt gått runt. Och som ett sista försök att rädda tillställningarna på Danspalatset, moderniserar – eller datoriserar – man danskvällarna. I första led som ett sätt att bli av med de dyra orkesterkostnaderna.
Handen på hjärtat – är det här slutet för danskvällarna tror du?
– Om inte folk kan acceptera dansoteket så är det i alla fall slutet för oss. Men jag tror de kommer acceptera detta. Dels för att de vill vara här, dels för att det ju egentligen är mycket bättre att då lyssna på det allra bästa, säger Bert Sandberg och fortsätter:
– För 20 år sedan hade man ju vridit sig i graven över det här. Men vi har inget annat val. Och jag tror det kommer bli bra.
Fotnot: Första dansoteket kommer att anordnas som en motionsdans, söndag den 25 mars.