Den 24 september var det 20 år sedan utgivningen av Nirvanas Nevermind. Sidor och sajter har fyllts med bilder, videor och texter som vill förklara hur en blonderad lugg, två ledsna ögon och 30 miljoner sålda album för alltid förändrade populärkulturen.
Många ser Nevermind som det album som gav indiemusik en plats i popkulturens mittfåra.
Författaren och musikvetaren Mark Fisher instämmer i den analysen, men tänjer ut den och slår en dubbelknut på den. I sin nyligen översatta Kapitalistisk realism använder han Nevermind som ett exempel på hur en icke-kommersiell attityd blev MTV-ekonomins nya kassako.
Illustration av en kris
Med skivan växte Nirvana från en obskyr företeelse på den oberoende skivetiketten Sub Pop till ett av världens största rockband. Men för Mark Fisher är Nevermind inte skivan som förändrade ungdomskulturen, utan det album som tydligast illustrerar popens kreativa kris.
- Det var det ögonblick i populärkulturen då man insåg upprorets impotens, en känsla av att rockmusik och alla de idéer som influerat ungdomskultur sedan 1950-talet var förbrukade. Vad som är intressant med Nirvana är deras musikaliska självreflexion. Bandet uttryckte en weltschmerz som sade att "det här är värdelöst, vi vet det, och vi vet att ni vet att vi vet det", säger han.
Mark Fisher beskriver skivan som det främsta exemplet på hur kommersiella aktörer lyckats avväpna ungdomsrevolten. Under loppet av några månader upplevde Nirvana hur deras flanellskjortor, ironiska intervjuer och knappt sammanhängande låttexter blev världens bäst säljande kulturella produkt.
Fast i ett moment 22
Med Nevermind blev gruppen de främsta ikonerna för Generation X, det lealösa 90-talssläkte som (inte) formulerade sitt manifest med orden "uppror genom likgiltighet". Men Kurt Cobain, Krist Novoselic, Dave Grohl - och deras publik - var fast i ett moment 22.
- Gruppen blev populär tack vare det spektakel som de försökte distansera sig själva från. Ingenting sålde bättre på MTV än att peka finger åt MTV. Nirvana visade hur det var omöjligt att föreställa sig någonting som inte gick att kommersialisera, säger Mark Fisher.
I dag, 20 år efter Kurt Cobains ursinniga ointresse, är MTV inte längre ett högkvarter för förmedling av global populärkultur. Artister och skivbolag har flyttat ut på nätet och tv domineras av program som brittiska X-Factor eller amerikanska Idol, vars svenska version just inlett sin åttonde säsong.
Här bedöms aspirerande artisters kommersiella potential redan innan de hunnit komponera någon musik.
Om 90-talets musikindustri lyckades med konststycket att inkorporera den alternativa musiken menar Mark Fisher att dagens populärkulturella uttryck i förväg är anpassade till marknadens krav. Med hans ord är de "prekorporerade".
- Musiken formateras redan innan den presenteras. Den konflikt som Nirvana upplevde ger inte länge upphov till någon existentiell ångest. De led av känslan av att inte kunna göra någonting nytt. Det lider ingen av i dag.