Det är en drömsk värld som Lena Nallo återger i målningar och grafik under kulturfestivalen i Korpilombolo. Samtidigt finns inslag av verklighet i drömmarna, verkliga platser i Norrbotten och Malmfälten mitt i overkligheten. På en målning ser vi den stora gruvgropen i Malmberget med det tynande samhället och Dundret i bakgrunden. Målningen har en mörk ton, färgvalet är tungt.
Kanske är det en framtidsbild för konstnären med rötter i trakten, en gång i tiden initiativtagare till Tuoddargruppen. Gruvan som äter upp samhället. Kanske är det lika bra att ge sig iväg, som passagerare på släden som hästdragen försvinner upp i himlen på grafikbladet Paradise lost.
Men det går ju så bra just nu, malmpriser på topp och nya gruvor öppnas. Jo, där har Nallo också en grafisk bild med titeln Dansen kring guldkalven. Det är bokstavligen en guldgul kalv på en bergstopp, kanske ett gruvbergs topp och runt detta (gruv)berg går den vilda dansen.
Det finns ett grunddrag av naivism i Lena Nallos grafik och målningar, speciellt i grafiken och ofta med ett stänk av humor i motivet. Det är också just grafiken som är hennes styrka i denna utställning, en ovanligt berättande grafik.
Trots grafikens styrka finns det en målning som i all sin enkelhet stjäl hela föreställningen. Den föreställer en kvadrat som svävar i luften. Den ger intryck av en mineralisering med vacker struktur och med en ljus aura mot den blå himlen. Den liksom svävar över ett berg och en liten fjäder singlar ner mot marken. Egentligen blir jag inte klok på tavlan, men den är så vacker och outgrundlig, outgrundlig som konsten ska vara.