Yarlie kliver med bestämda steg fram till schackrutorna på Storgatan och ställer sig mitt på spelplanen. Den här dagen saknas både bönder och kungar på rutorna, bara en symbolisk drottning i svart. Och inga gubbar på bänkarna.
Det är en helt annan känsla i kroppen än när den då 14-åriga Hanna Lindgren passerade samma plats för 14 år sedan. En dag som senare fick henne att skriva "Call of the night".
– När jag tänker på den låten tänker jag på schackspelet, på Floras kulle och att sitta på nians buss, lyssna på deppig musik och tycka synd om sig själv, berättar hon.
Hennes senaste singel handlar om erfarenheterna från relationen med första flickvännen, en partner som då kommit längre i säkerheten kring sin sexualitet.
– Det hade varit många händelser när hon ville hålla om mig "in public" och jag ryggade undan. En dag när vi gick här bestämde jag mig och jag tog hennes hand väldigt tydligt för att visa: Hallå, här kommer vi och är svinkära, säger Hanna Lindgren.
Hon berättar om hur två förälskade tonåringar vandrade hand i hand längst Storgatan i Luleå.
– I några sekunder hann jag vara så stolt över mig och oss – jag ville nästa ha en megafon och säga: "Hallå, titta på oss". Jag hann bli så glad innan några gamla schackgubbar ropade: "Jävla flator". Allt raserades.
De senaste tio åren har hon bott i Stockholm och har främst synts på scenen tillsammans med Zacke. I februari singeldebuterade hon som Yarlie och under fredagen kliver hon för första gången upp som soloartist på Stadsparkens nya scen under Luleå Pride. Nu har oron över vad folk ska tycka ersatts med stolthet över att få peppa andra människor i liknande situationer.
– Det är en Luleå Pride-låt för mig. Den handlar om min sexualitet som ung i Luleå, jag kan inte ens sätta ord på hur skönt och viktigt det känns för mig personligen att få stå i Stadsparken och ta de orden i min mun. Det känns jävligt fint, säger hon.
Yarlie beskriver sina spelningar som "peppiga och lite böliga". Bland annat är ännu osläppta låten "Okey" (som handlar om att vara allt annat än okej) extra känslig att framföra live.
– Det blir jävligt peppigt, men ... det är också hjärtekrosslåtar. När jag skrev låtarna förra sommaren var jag på en plats i livet och i en relation. Nu har det gått ett år och saker har förändrats ... det blir lite som att riva upp såret igen. Men det känns också fint att få göra det.
Trots den jobbiga upplevelsen kring "Call of the night" vill hon inte heller kalla det för en sorglig låt. Luleå kallas fortfarande för hemma.
– Även om det är här jag har behövt möta andras osäkerheter och fördomar så har det också varit så mycket fint här. Det var också här jag hittade "skit i de där gubbarna". Det är också en pepplåt, säger hon.
I början av vintern ska första EP:n släppas och hennes tre singlar har mottagits väl, bland annat har lyssnare i Taiwan fastnat för hennes musik och i namibisk radio har hon snurrat på A-rotation. Trots pandemin beskriver Hanna Lindgren det som bästa halvåret i hennes liv.
Nu hoppas hon att musiken även ska locka en livepublik.
– Jag har verkligen längtat efter det här. Dels för att hemma är hemma, men också för att det är Pride – jag kan inte tänka mig något finare och viktigare event, säger artisten.
– Pride är alltid viktigt för mig, men med den här EP:n som handlar mycket om identitet, sexualitet och relationer känns Pride verkligen som det perfekta forumet.