Under 14 år har Johan Ruborg jobbat inom kriminalvården och har tagit del av många historier och livsöden. En del har inspirerat till musik.
Johan Ruborg från Haparanda har släppt sitt fjärde album, "Gravel and gold", och den bredbenta rocken har fått mindre plats än tidigare. Den här gången tycker artisten att det är viktigare att våga prata om känslor och upplevelser än utstråla hård yta.
Sedan några år tillbaka bor 38-åringen i Växjö.
– Jag kände att det tog stopp, jag behövde vidga vyerna för att komma vidare. Jag behövde utöka sitt kontaktnät och testa något nytt, jag ville ge musiken en ny chans. Haparanda är väldigt begränsat, det är inte många som sysslar med musik, förklarar han.
Men även om han lämnat uppväxorten har han tagit med sig minnen och upplevelser till Småland. På "Gravel and gold" sjunger Ruborg bland annat om vänner som tar olika vägar i livet, på var sin sida av lagen.
– Det där har man ju sett när jag växte upp i Haparanda, i småstäder känner alla alla och det är alltid någon som hamnar på glid och börjar med droger eller kriminalitet. Alla har nog någon i sin umgängeskrets, säger han.
Det är inte bara civilt som Johan Ruborg tagit del av livsöden och trasiga miljöer. I Haparanda jobbade han som kriminalvårdare och har fortsatt inom yrket i Växjö. Vilket kan höras i hans outlaw-rock.
– Jag skriver mycket utifrån karaktärer och ganska lite om mig själv. Jag har jobbat 14 år med det här och de livsöden jag möter dagligen färgar av sig, jag umgås mer med missbrukare och kriminella än min egen familj. Undermedvetet hämtar jag mycket till karaktärerna jag skriver om, berättar han.
– Jag tycker om att skriva om de utstötta, "underdogsen", som lever lite utanför och inte får något gratis. Det har alltid funnits ett sådant tema i min musik.
Har det varit aktuellt att göra någon fängelsespelning?
– Ja, jag har fått förfrågan men så länge jag jobbar med det själv är det inte aktuellt.
På låten 'Miss Misery' beskriver han också sina egna upplevelser kring depression och ångest.
– Psykisk ohälsa är något jag lever med och har levt med länge, jag tycker att man ska kunna prata om det i en större utsträckning. Det här är mitt sätt att få upp ämnet till ytan, säger Ruborg.
– Jag ser ingen skam i att jag har lidit av depression eller ångest. Med tanke på vad jag jobbar med finns det en machokultur där man ska vara stark och inte må dåligt. Men jag märker att det är så sjukt många människor där ute som mår dåligt och det är dags att kunna prata om det utan att blanda in skam.
38-årige Johan Ruborg bor numera med familj i Växjö efter att han bestämt sig för att satsa mer på musiken.