Hon säger sig ha sjungit hela livet, men det var för fem-sex år sedan hon började framträda offentligt, främst på restaurangen Jazzomat som 2006-2009 drevs av Elisabeth Lundmark och Göran Hansson i stationshuset vid Luleå järnvägsstation.
- Det var en öppen scen där man alltid var välkommen att sjunga och jamma. Den har betytt mycket för min och mina medmusikers utveckling, säger Monica Tellström.
Nu ger hon ut sin första skiva, Departure, som är en hyllning till just Jazzomat.
Förutom Monica Tellström medverkar Roger Stenberg på bas, Björn Rautio på trummor och Jake Jacobson på piano.
- Vi spelade mycket ihop på Jazzomat och det föll sig naturligt att också göra en skiva tillsammans.
Departure innehåller några välkända standardlåtar samt en nyskriven låt av Jake Jacobson. Där finns också lite överraskande kompositioner av irländarna van Morrison och Imelda May.
Vid sidan av jazzen hör både svensk och irländsk folkmusik till Monica Tellströms preferenser.
- Jag gillar främst den melodiska jazzen, den man kan sjunga till. Men jag vill inte tänka för smalt, bra musik är bra musik oavsett genre. Jag har valt låtar jag tycker om, helt enkelt.
Hon nämner tre stora förebilder: Billie Holiday, Ella Fitzgerald och Sara Vaughan. Det improviserade tilltalar henne.
- Friheten som jazzen ger är speciell. En visa följer alltid noterna medan en jazzlåt förändras. Ett solo låter aldrig likadant två gånger. Samma sak med fraseringen, rösten är ju också ett instrument.
Den symboliska skivtiteln och kärleksförklaringen till jazzklubben i stationshuset avslöjar måhända att järnvägen spelar en särskild roll i Monica Tellströms liv.
Och det finns ytterligare en viktig koppling: I tolv år arbetade hon som svarvare vid SJ:s verkstad i Notviken, rikskänd som arbetsplatsen där Martin Ljung en gång i tiden var smedhalva.
Från svarven i maskinverkstaden tog hon steget till att börja plugga och sedan tio år tillbaka arbetar hon som lärare i engelska vid universitetet i Luleå.
- Jag gjorde en klassresa men jag slutade inte på verkstaden för att jag vantrivdes. Det var mitt intresse för språk som gjorde att jag ville gå vidare. Språköra och musiköra är lite grand samma sak, konstaterar hon.
Hon har gått en kurs i jazzsång vid Visingsö folkhögskola. I övrigt är hon självlärd som sångerska.
- Jag lärde känna musiken genom att lyssna mycket på jazz i Luleå. Tidigare fanns ju lördagsjazzen med Dick Gyllander, som också hade stor betydelse för musiklivet.
Vad ger det dig att sjunga?
- Man lever aldrig så mycket i stunden som när man står på scenen och sjunger. Då finns bara här och nu. Man känner sig väldigt levande. Ibland kan man få ett fantastiskt gensvar av publiken och då blir det riktigt magiskt.
Efter en skiva brukar det följa en turné - blir det så?
- Vi har lite på gång och hoppas få spela på några olika jazzklubbar, men inget är bestämt ännu.
Monica Tellströms musikaliska resa rullar alltså vidare.
- Jag har alltid velat sjunga. Efter den här skivan hoppas jag få sjunga mera, bara därför att det är så roligt!