Arkivbild från Piteå 2008. The coloured office paper. Då med Raimond Dagfjäll, Kai Israelsen, Ludvig Nilsson och Viktor Mattsson i bild.
"Man kan höra en sista suck från staden där vi växte upp"
När Raimond Dagfjäll släppte låten "En annan tid" fick han uppskattning från Kirunabor som, oavsett om de flyttat eller bodde kvar, kände igen sig i sången om uppbrottet och ruinerna.
Musikern, som tidigare släppt låtar under namnet Rain on monday och är ihågkommen som gitarrist i The colorued office papers, fick igång kreativiteten under föräldraledigheten i Kiruna och en sampling av visan "Broder Jakob" blev början på en ny era.
– Det var nog i samband med att vi började leka med tanken på att flytta som låtarna föddes. Jag har kommit och gått genom åren men har alltid en dragningskraft till Kiruna, men i och med att stan kommer att rivas känns det lite mer som sista gången man återvänder dit ... på samma sätt i alla fall.
Nyligen flyttade Raimond Dagfjäll, tillsammans med sin fru och deras två barn, till Luleå och när albumet under eget namn släpps under fredagen hörs ett avsked till sin forna hemstad i dubbel bemärkelse.
Samtidigt föds ett nytt kapitel på svenska.
– Jag har mest skrivit på engelska tidigare men av någon anledning lossnade det, och då kändes det naturligt att sjunga exempelvis stadsomvandlingen. Det har blivit mer påtagligt att den gamla stan, som man själv vuxit upp i, rivs på riktigt.
Raimond Dagfjäll har tidigare släppt musik under namnet Rain on monday, det självbetitlade albumet är hans första på svenska.
Albumet innehåller nio spår och i en tid då Hooja-vågen fortsätter rulla med lavinfart från Malmfälten tycker Raimond Dagfjäll att det är "skönt att komma med klassisk indierock".
Arbetet har gett blodad tand och musikern jobbar redan med material till framtida utgivningar på svenska.
– Jag tror att många är intresserade av texterna, ljudbilden är medvetet lite distad för att det ska bli lite skränig indierock. Men många har hört av sig och frågat efter texterna, det lockar ett intresse av vad man sjunger egentligen, säger han.
Hur trivs du i Luleå då?
– När man är Kirunabo är man ju alltid tveksam till att ty sig till Luleå (skratt), men än så länge har det faktiskt varit väldigt positivt. Det är ett större utbud och vi bor ganska centralt, det känns bra, säger Dagfjäll.
Bland 50-talshusen på Skurholmen kan han redan nu se hur området passerar Kiruna i livslängd.
– Det är en fascinerad känsla att veta att platsen vi bor på nu kommer stå kvar, det riskerar inte att flyttas. Det är en speciell känsla.
Det som tidigare var Kiruna centrum monteras sakta ner och Raimond Dagfjäll konstaterar att hans hem håller på att försvinna.