På meänkielidagen den 27 februari ska ”Ett norrländskt requiem” uppföras i Piteå. Dagen till ära står Bengt Pohjanen på scen.
Redan 2005 fick han i uppdrag att skriva svensk text till tonsättaren Fredrik Sixtens nyskrivna rekviem. Verket uruppfördes 2007 i Stockholm, har senare översatts till engelska och framförts i Skottland, England, Tyskland och New York. Planen var också att åka till Kuba, men pandemin kom emellan.
– Verket har varit väldigt framgångsrikt, det är roligt att det äntligen kommer till Norrbotten, berättar Bengt Pohjanen.
När han skrev texten tänkte han på ett uttryck i Tornedalen som lyder ”mullen på graven predikar”.
– Det är ett mycket vackert uttryckssätt som betyder att de som är där fortfarande talar efter sin död. Jag tänkte att de här texterna får liksom stiga upp ur den tornedalska myllan. Det handlar ju om ”dödens allvar och evighetens hopp”, som det heter.
Bengt Pohjanens svenska sångtexter varvas med mässans texter på latin. Mellan satserna ska han även recitera från sin nyöversättning på meänkieli.
Hans texter uppstår i kontakten med musiken.
– Jag har alltid fått musiken först, så jag har levt mig in i den, och sedan skrivit utifrån det. För mig är det viktigt. Jag är inte musiker, men jag har någon sorts känsla för rytm och musik.
– I en essä har jag skrivit att meänkieli är ett sjungande språk. Och ibland säger folk till mig att även när du talar svenska är det lite sjungande, det är på grund av vokalrikedomen. Så musiken måste vara med, annars kan jag inte. Och jag avskyr texter som inte är rytmiska.
Ett rekviem är en dödsmässa, det latinska ordet betyder vila. Fredrik Sixten skrev sitt rekviem när en av hans vänner gick bort i unga år.
– Musiken är ”själamässig”. Det finns en sorgsenhet, men ändå ett hopp och en tröst. Det kristna budskapet finns där, och det återspeglar sig i både ord och musik, berättar Bengt Pohjanen.
Den norrländska versionen är för orgel, kör och solister. Dessutom medverkar dansaren Linn Lindström från Piteå.
Carina Henriksson från Lainio är en av solisterna och även initiativtagare till produktionen. Hon och Bengt Pohjanen har haft ett tätt och mångårigt samarbete sedan 2007, då de träffades i samband med musikalen ”Sånger från Matojärvi”.
– Vi har turnerat tillsammans också, det har varit roligt, för det går så bra. Vi behöver egentligen aldrig komma överens om upplägget, vi ställer oss bara på scenen och sen kommer allt, så det har varit trevligt att samarbeta med henne, säger han.
Bengt Pohjanen har många projekt på gång. Just nu arbetar han med översättningen av Harry Martinsons ”Aniara”.
– Jag är klar med 31 sånger, så jag hinner nog i år. Det är väldigt roligt. Och samtidigt översätter jag Bibeln till meänkieli. Jag är lite imponerad av mig själv, jag fyller ju 78 år i sommar. Det blir snart dags för rekviem, tillägger han och skrattar gott.
”Ett norrländskt requiem” framförs i Studio Acusticum i Piteå den 27 februari och sänds även digitalt via Acusticums webbsida.
– Det vore roligt om det blev fler föreställningar, till exempel i Luleå domkyrka, men vi får se. Det finns över hundra digitala uppkopplingar hittills, så den ska ut över hela landet, säger Bengt Pohjanen.