Bandet bildades 1971 i Göteborg och blev ett av 70-talets mest omtalade proggband. De gjorde comeback 2016 med tre av originalmedlemmarna (Tomas Forssell, Bengan Blomgren och Nikke Ström).
Nu kommer Nynningen tillsammans med Matilda Gustafsson och Sven Wollter till Kulturens hus i Luleå för att göra tre föreställningar med scenprogrammet "En dröm, en längtan, en sång". Tanken var att de skulle äga rum under 31 oktober och första november, men då Sven Wollter blivit "krasslig" och fått feber kommer de istället äga rum 12-13 december.
Föreställningen kombinerar diktuppläsningar med musik och texter av bland annat Kent Andersson och Björn Afzelius med bandets egna.
– Det är en poetisk och musikalisk resa tillsammans på scen med texter som har påverkat oss mycket, säger Tomas Forssell.
Nynningen släpper även sitt nya album ”Allting börjar klarna” 30 oktober. Albumet, som blir det sjätte i ledet, är en uppsättning med låtar som har en "framåtanda" i texterna.
– Jag tycker att vi lever i en tid som präglas av mycket oro. Pandemi och polisbrutalitet i europeiska stater, man blir lite inåtvänd och rädd. Jag hoppas att låtarna på plattan knyter an till något sorts hopp och framtidstänkande, det går att förändra samhället till det bättre, säger han.
Tomas Forssell bodde i Luleå mellan 1976-1981 med sin sambo och dottern Gry Forssell. Han var under sin tid som Luleåbo aktiv i stadens musikliv då han bland annat tog plats i Rekyl och Anton Svedbergs.
– Det finns två eller tre låtar på albumet som har en norrbottnisk anknytning, en handlar om samernas villkor och en som är inne och nosar på Anton Svedbergs Svänggäng. Norrbotten lever kvar och har en stor plats i mitt hjärta.
Vad gjorde att du fastnade för Norrbotten?
– Det kändes så himla rätt att komma upp till Luleå. Det är befriat från väldigt mycket skräp, mycket av skräptendenserna i södra Sverige klingar av när man kommer upp. När man kom till Luleå har folk riktiga relationer och man umgås över yrkesgränserna, jag tror att det präglar livet och kulturen i Luleå.