2009: Nina Persson i A Camp uppträder på Hultsfredsfestivalen.
Turnén med Martin Hederos på piano, fiol och synt och Nils Berg, som spelar basklarinett och tvärföljt i det här sammanhanget, är i full gång, men när Nina Persson svarar i telefon är hon hemma i Malmö 24 timmar.
Hennes besök i norra Sverige har inte varit vanligt förekommande och därför ser hon fram emot det extra mycket.
– Det ska bli skitkul för mig som bor i Skåne att komma till Luleå, även om det blir en kort visit, säger hon och förhör sig om väderlek och temperatur.
Nina Persson, född 1974, har haft en internationell karriär, främst med The Cardigans. Bandet har sålt över 15 miljoner skivor i världen och deras musik har spelats i kända tv-serier som "Beverly Hills".
Steget till att sjunga jazz var stort att ta för den inbitna pop- och rocksångerskan.
– Jag fick en specifik fråga om att göra en jazzkonsert för Jönköpings jazzförening. Jag har alltid tidigare sagt nej till jazz men nu tänkte jag göra det en gång, så vet jag åtminstone vad det är jag tackar nej till i framöver.
Det första hon gjorde var att fråga Martin Hederos om han ville haka på. De har spelat ihop både som duo och i The Cardigans och umgås även privat. Han kan jazz, så det var naturligt att vända sig till honom. Nils Berg, som bland annat har spelat saxofon med Håkan Hellström tidigare, är däremot en ny bekantskap.
Men fortfarande en bit in i turnén känner hon sig ambivalent.
– Det var – ursäkta mig – någon kärring som sa igår, att "det blir ju så med många sångare när de blir äldre att de börjar sjunga jazz, se på Rod Stewart". Och det är exakt den typen av kommentarer som har fått mig att tveka. Det är en så trist fördom kan jag tycka.
Dessutom tycker hon inte själv att vokaljazz är särskilt inspirerande att lyssna på. Instrumentaljazz gillar hon bättre.
– Men nu tycker jag det vi gör är väldigt roligt ändå, för jag älskar att spela med Martin och Nils och jag är inte ens säker på att det är jazz vi gör. I så fall är det någon sorts rymdjazz med syntar och det känns bra.
Dels tolkar hon kända jazzlåtar, dels sjunger hon sina egna låtar men i nya arrangemang samt material som Martin Hederos och Nils Berg har skrivit.
Hur tror du att dina gamla fans som gillade The Cardigans och A Camp kommer att ta emot konserten?
– Jag vet att hittills har folk tyckt att det har varit kul. Det blir ju annorlunda versioner än de är vana vid, men tycker de om låtarna så är de ju desamma.
Får publiken höra "Lovefool" och min favorit "I Can Buy You?
– Det får vi se när ni kommer.
Är du inte rädd att tappa din status som cool rock- och popdrottning?
– Ja, på sätt och vis. Men jag tror inte jag kommer göra det. Den musik jag har jag har hållit på med alltid hittills ligger generellt sett närmare mig och jag är inte beredd att sadla om till jazzsångerska. Men jag lär mig väldigt mycket och det är bra för den konstnärliga utvecklingen.
Hon tänker efter ett par sekunder.
– Det är ju inte så att jag vill varna folk för att komma på konserten, för det vi har gjort är en väldigt otraditionell jazz. Jag fick en recension, och jag vet inte om det var ett bra eller dåligt betyg, men det stod att "Nina Persson är ingen ny Joni Mitchel" och då tänkte jag: Yes, jag har lyckats!"
Även om hon idag också är känd som soloartist, ensam och i olika samarbeten, har varken The Cardigans eller A Camp lagts ner. Med The Cardigans ska hon åka till Mexico om en vecka. De brukar göra mellan fem och tio gigs per år, mestadels utomlands.
– Med A Camp har vi inte gjort något på länge, men vi har inte lagt ner, vi lever och har inte stängt några dörrar.
Hur lever du ditt liv idag jämfört med tidigare?
– Det har verkligen varit mycket mer hårt jobb, galet resande och galenskaper tidigare om åren. Men nu har det ändå varit en period då jag har turnerat mycket, så det är en blandning. Jag åker i väg och spelar, men jag har ett barn också och landar alltid hemma i ett vanligt familjeliv emellanåt.
2006: Nina Persson i The Cardigans uppträder på Hultsfredsfestivalen 2006.
Hon arbetar också som lärare i konstnärligt utvecklingsarbete på ett musikkonservatorium i Köpenhamn.
– Det är något som känns väldigt annorlunda för mig. Väldigt normalt och härligt, säger hon leende.
I januari kommer en ny skiva.
– Jag har gjort en platta tillsammans med en skotsk artist som heter James Yorkston och den ska släppas i januari. Det är någon sorts folk-indie.
1993: The Cardigans uppträder inför en fullsatt publik på Hovet i Stockholm.