Den österrikiske tonsättaren Georg Friedrich Haas ”Solstices” (Solstånd) är skrivet för att framföras i totalt mörker. Ett förstärkt Norrbotten Neo, bestående av tio musiker, repeterar just nu inför konserten i Piteå den 24 mars.
Mårten Landström spelar på en omstämd flygel.
– Notmaterialet är lite speciellt. Det är inte utskrivet exakt vad man ska göra, utan ungefär, berättar han.
De olika delarna sätts igång av ”signaler” från olika medlemmar i ensemblen för att de ska komma vidare.
– Jag får orientera mig efter tangenterna, famla mig fram med fingrarna. Sen tror jag att man kommer att känna igen de olika harmonierna som man ska befinna sig i. Det är stämt i övertonsserier i olika ackord, så det kommer inte att låta rätt när man spelar rätt.
Han tror dock att det är ännu värre för slagverkaren:
– Jag kan ju åtminstone sitta och känna efter var tangenterna sitter. Men på en vibrafon, till exempel, är det svårare att veta exakt var man ska slå.
Det finns med andra ord många tillfällen för missförstånd.
– Det kan bli lite lustigt om vissa befinner sig på ett annat ställe än man själv, men jag hoppas att det inte händer. Exakt hur det kommer att låta har jag ingen aning om, säger Mårten Landström.
Mörkret är dock ingen humoristisk detalj. För kompositören handlar det om att både musiker och publik ska kunna koncentrera sig på lyssnandet, och därigenom skapa sina egna stämningar och bilder genom musiken.