Mer än 70 ungdomar fyller scenen när Norrbottens Ungdomssymfoniker firar 30 år med en jubileumskonsert i Studio Acusticum på söndagen. Några av orkesterns tidigare medlemmar medverkar som solister.
Konsertens presentatör är skådespelaren och hornisten Maria Pontén. Hon började i NUS 2004, då var hon 15 år och hade spelat valthorn i många år.
– Jag stod som så många andra i foajén på Framnäs folkhögskola och var supernervös, jag hade fått veta av min musiklärare att vi skulle provspela också. Jag minns att det kändes väldigt vuxet. Men det gick bra, jag kom ju med.
Maria Pontén var med i orkestern fram till studenten 2009 då hon flyttade söderut.
– NUS har betytt så mycket för mig, just att man fick känna sig lite vuxen, att det man gjorde var betydelsefullt.
Ett av hennes favoritminnen är när det serverades paltlunch i matsalen på Framnäs folkhögskola.
– Direkt efteråt skulle vi spela slutet på Tjajkovskijs ”1812”. Det är bara brass, och bara stora, tjocka forte-fortissimoackord. Och det gick bara inte, jag blev tvungen att bryta repetitionen – jag var verkligen besegrad av palten, säger hon och skrattar.
Hon hyllar orkesterns upphovsman och dirigent Leif Karlsson, och betonar hur mycket han betytt för så många.
– Vi har haft en facebook-grupp inför jubileet där många skriver samma sak: De har sett sig sedda av Leif, både i orkestern och utanför när man sitter i sofforna och pratar. Så var det för mig också. Jag vet inte vad det är för magisk förmåga han har, men att få bli sedd som 14-15-åring är så betydelsefullt. Så det är ett vackert minne, till skillnad från palten.
Maria Pontén understryker även orkesterns betydelse för hennes egen musikaliska utveckling.
– Det var enormt givande. Jag skulle aldrig ha provat att vara musiker innan jag blev skådespelare om det inte varit för NUS. Där tog jag de absolut största utvecklingsstegen. Men också för att han ger en förtroende: ”Du ska spela det här klassiska stycket. Det är jättesvårt, men du har fått uppgiften."
Hon ser fram emot att få vara konsertens presentatör.
– Det ska bli jätteroligt. Leif hörde av sig, han ju har lite smygkoll på vart folk tagit vägen, och tyckte det var lite roligt att det inte blev musiken i första hand för mig, utan scenen.
Hon ser det som ett hedersuppdrag och tänker bjuda på lite anekdoter.
– Det blir mer jubileumsstämning än fakta om kompositörer och sånt som det brukar vara på klassiska konserter. Det spelar ingen roll att det är söndagseftermiddag, det blir paljettkavajen, säger hon och tillägger att valthornet får stanna hemma denna gång.
Många av dem som tidigare spelat i orkestern är numera etablerade musiker och några ska medverka i konserten, som inleds med ett solistmedley.
– Det är klart att många som har varit med i orkestern under de här 30 åren har blivit professionella musiker. Men det finns också många som har ett klassiskt instrument även om de inte jobbar med det. Både musiklärare, musikalartister, skådespelare, och folk som jobbar med helt andra saker men som har sitt instrument med sig och spelar i amatörorkestrar och så.
En av dem som återvänder på söndag är klarinettisten Cathrine Kullbrandt från Boden, som Maria Pontén spelade med när det begav sig.
– Det ska bli jättekul att träffa alla, jag kommer att känna igen alldeles för många personer, säger Maria Pontén.