Yarlie släpper tre singlar under våren och kommer med en EP till hösten. "Vi behöver en känsla av att allt löser det, det ordnar sig i slutet. Så vill jag att min musik ska vara".
Hanna Lindgren kallar sig för Yarlie och hennes kommande musik för "pop att gråtdansa till". Det var också precis vad hon själv gjorde i stugan i Säivis när låtarna föddes under förra sommaren.
– I somras satt jag med krossat hjärta i Stockholm och kände mig så jävla olycklig. Jag packade bilen med alla mina synthar och åkte norrut, berättar hon.
Där föddes musiken som blev Yarlie.
– Jag stängde av luren, riggade up alla mina syntar, öppnade cavaflaskan och började skapa. Det var som lyfta på locket – så befriande. Det var där, själv mitt ute i ingenstans, som jag kunde börja om och lät mig vara mig själv. Framförallt tröstade jag mig och det är det hela släppet handlar om. Det är en snuttefilt.
Efter att ha pendlat mellan att producera och skriva, gråta och dansa, dricka bubbel och basta åkte 28-åringen till Luleå och spelade upp hjärtekrosslåtar i olika skick för Zacke. Vännerna och kollegorna, som delar playlist och intresset för analoga synthar, producerade klart musiken tillsammans.
Under fredagen släpper Yarlie debutsingeln "Wreck", som behandlar oförmågan att hålla löften till sig själv klockan två på natten, "i garderobskön på väg hem från ´Olles` när du får ett sms".
Singelsläppet har föranletts av en 90-talskavalkad på Instagram, i rosaskimrande MS Röj-design. Yarlie vill att musiken och den visuella identiteten ska vara trygg och varm.
– Just nu är det många som exempelvis tittar på "Vänner" och "Gilmore Girls", 90-tals eller tidigt 2000-talsserier, jag tror det finns en anledning till att vi gör det just nu. Jag tänker att vi alla är i behov av trygghet, när vi går igenom något jobbigt eller om det är stora förändringar i världen behöver vi något vi känner till. Något varmt och något vi känner oss hemma i, säger hon.
Yarlie kommer släppa tre singlar innan höstens EP-släpp och även om de inte visuellt kommer vara "fastklistrade i 90-talet" ska det vara snällt.
– Vi behöver en känsla av att allt löser det, det ordnar sig i slutet. Så vill jag att min musik ska vara. Jag vill vara allas snuttefilt.
Yarlies 90-tal
Hockeybilder?
– Nej, jag var mer inne på Pokémon-kort och ... vad heter de där man spelade med? Pogs? Exakt.
Spice girls.
Spice girls?
– Yes. Jag var besatt av Spice girls, en riktig fan girl. Allt från affischer till pennskrin skulle vara med Spice girls.
Favorit i Hanson?
– Nej. Jag tror inte jag hade någon favorit där eller i Spice girls.
Jazzbyxor?
– Yes.
Buffalo-skor.
Buffaloskor?
– Jag ville väldigt gärna ha Buffaloskor men fick inte för mina föräldrar. Jag såg min chans när jag skulle börja spela fotboll, som alla andra tjejer i byn, och enda anledningen var att jag skulle få välja fotbollsskor själv. De fick stå sitt stå sitt kast eftersom jag valde rosa Buffaloskor till fotbollen (skratt).
Snake?
– Ja, jag spelade till och med Snake härom dagen hos min kompis, som köpt en ny version av Nokia 3310.
Lunarstorm.
Hade du ett coolt Lunarstorm nickname?
– Jag hoppades att du inte skulle fråga (skratt). Jag gick kanske i ettan och såg upp till en tjej i min klass som jag tyckte var svincool. Hon var den första i klassen att skaffa Lunar och döpte sin användare till Claris92. Jag ville heta något liknande och för mig klickade det inte att 92 syftade på vårt födelseår så jag döpte mig själv till Hanno93 (skratt).
– Sedan bytte jag till något långt, hemskt med många underlines.