LÄS FLER NÖJESNYHETER PÅ DUONOJE.SE
När Kristian Anttila släppte Rum 4, avd 81 trodde han att albumet skulle gå ganska obemärkt förbi. Han kände sig utanför medias blickfång och ett nedtonat album som fokuserar på hans psykiska ohälsa var inte något han på förhand trodde skulle göra succé.
Ändå var Anttila nervös och för att undvika negativa tankar försökte han flytta fokus. Tidigare har han börjat jobba på en ny skiva direkt, den här gången såg han en annan framtid.
– Jag har tänkt att jag kanske inte ska hålla på med musik mer, det kanske blir sista skivan, det är lättare att tänka så om det går dåligt. Det är inte odelat positivt att hålla på med musiken som jag gör, en del av min ohälsa kommer från pressen jag sätter på mig själv ibland, berättar han.
Men det fanns ingen anledning att oroa sig. Det avskalade albumet mottogs med öppna armar och hyllningarna liknar inget han varit med om tidigare. Kristian Anttila är väldigt tacksam för responsen och under torsdagen inleder han en turné som ska ta honom runt hela Sverige, med start i Kiruna.
– För första gången känner jag mig ganska nervös faktiskt. Det är en väldigt mörk uppgörelse och jag vet inte hur publiken kommer att ta emot den. Tidigare har jag känt mig trygg med repertoaren jag turnerat med och nu var skivan inte ens släppt innan jag bokade in en stor turné. Det känns lite osäkert, säger han.
Känns det skönt att starta i Kiruna?
– Ja, faktiskt. Jag känner mig lugn och trygg där uppe. Det känns som en trygg start, absolut.
Norrbotten har blivit som ett andra hem för Kristian Anttila. Artisten har gjort sig känd för att turnera flitigt och inte sällan på spelställen i norr.
– Jag har spelat oproportionerligt mycket i Norrbotten. Jag brukar tjata på arrangörer om att få komma upp i stället för att ta emot förfrågningar som det vanligtvis brukar vara. Jag vill komma upp så ofta jag kan, jag känner mig lugn och trygg på de gigen. Jag känner mig väldigt väl mottagen uppe i norr, berättar han.
På tio dagar hinner han med sex spelningar i länet innan han vänder söderut. Förhoppningen är att återvända redan i vår, till platser han inte hinner med den här gången.
– Jag vet inte hur jag ska balansera det, hur svart kan jag låta det bli utan att det blir långradigt eller för nedtonat. Det får jag testa längst vägen.
– Fördelen med att turnera själv är att jag enkelt kan styra om, jag behöver inte repa in något. Jag anpassar mig bara efter publiken och skriver sällan låtlistor – jag går upp och ser vad som händer, säger han.
Tror du publiken kommer uppleva spelningarna som mörka?
– Jag hade en föreställning om att det är en jättesvart historia, men när jag pratar med lyssnare får jag andra infallsvinklar. Det är en ganska vacker skiva ändå, det går att läsa in ljusglimtar även om det kommer från en extremt svart plats.
Tankarna på att lägga av med musiken kan han lägga åt sidan.
– Det finns många fantastiska ögonblick som jag inte hade upplevt om jag inte höll på med det här. Norrland vet jag inte om jag hade upplevt utan musiken, säger Kristian Anttila.