LÄS MER OM NÖJESLIVET I LÄNET PÅ DUONOJE.SE
Pär Hulkoff kommer instövlandes på gården som bär familjens efternamn. Han slår sig ner i fåtöljen utan att ta av sig bombarjackan med Raubtier på bröstet och Jägermeister på ärmarna.
Han ursäktar sin något sena ankomst och berättar att han har pratat i telefon, igen. Under fredagen släpps Brännmärkt, Raubtiers tredje singel från kommande skivan, och det blir ett 50-tal intervjuer med avsändare från hela Europa.
Nya plattan andas mer trash metal än tidigare och med "aggressiv musik följer aggressiv lyrik". Därför blir det många frågor om text och innehåll, något han helst slipper.
– När du skriver en krönika eller en text är du där.
Hulkoff visar med sina kupade händer och böjer sig fram för att förklara.
– Men när du är klar kliver du ur. Ändå ska man ständigt tillbaka till samma sinnesstämning som man hade just den där gången och det är väldigt svårt att återuppleva en färdig process, säger han.
Han tittar ut över gården i Korpikylä och suckar.
– Ibland tänker jag att jag borde skriva om tussilagos och tallbarr för att slippa de här jobbiga förklaringsintervjuerna. Men jag är säker på att någon skulle ta det som metaforer för jobbiga inre demoner ändå, och då sitter du där likt förbannat. Det är bara att köra all in (skratt).
Omslaget till kommande albumet Bärsärkagång har en stridsvagn på omslaget och låttitlar som Den sista kulan och Röd snö för tankarna mot krig och våld. Så har det varit från starten, då Pär Hulkoff hittade inspiration i jobbet som militär. I dag ser han det som metaforer för "en vardaglig kamp och strävan".
Kan du förstå att det kan ses som magstarkt i dagens läge?
– Kanske. Men det här är vårat koncept, ett varumärke. Vi vill behålla den här uttrycksformen som passar oss, vi är fyrkantiga människorna med de här visorna klädda i pansarplåt. Bildspråket och det där följer med. Men jag förstår vad du menar, hade vi kommit fram i dagsläget hade det kanske sett annorlunda ut.
Med tanke på omvärlden, som innehåller mer krig i dag, skulle ni kunna anpassa er?
– Nja, det tror jag blir svårt. Jag är inte särskilt anpassningsbar. Krig är en mörk del av mänskligheten som finns där, mörkret finns och självklart är det jobbigt för de som inte vill tänka på det. Jag har egentligen inget direkt svar på frågan, men nej – jag kan inte anpassa mig.
Pär Hulkoff beskriver arbetet med skivan hemma i studion som närmast meditativ.
– Den är jävligt mörk stundtals, det är en ventil för de där inre demonerna. Det kan bli en ganska skräckfylld upplevelse att hänga med i (skratt).
Vad är det för demoner?
– Jag tror att de flesta människor har en släng av det där, kanske inte i samma utsträckning som en själv (skratt). Det kan vara allt möjligt, man får vara som en svamp i den här verksamheten. Allt som kan framkalla en känsla – och gärna en laddad sådan – inspirerar till att skapa.
Något specifikt?
– Egentligen inte. Jag får ofta frågan om vad låtarna handlar om men det är inte alltid något specifikt. När jag skriver texterna går jag nästan in i en karaktär, det är som att stå på en teaterscen och projektera fram känslan.
Konceptet fungerar uppenbarligen. Raubtier är en av Norrbottens absolut största musikprodukter och Sverigeturnén, som startar i slutet av februari, har redan börjat närma sig lappar på luckorna.
Mycket större än så här vill de inte bli.
– Achtung Panzer på Allsång på Skansen, det är för magstarkt även för mig (skratt). Vid ett par tillfällen har jag fått förfrågan om vi vill vara med i Melodifestivalen och det kommer inte ske i detta liv. Det går inte. Jag kan sträcka mig till Nordnytt, mer tv blir det inte.