Det var i samband med en tidigare turné med Norrbottens Kammarorkester 2021 som hon fick frågan om hon ville bli konstnärlig ledare för orkestern under två år, vilket innebär att hon tillsammans med ett programråd bestämmer repertoaren för konserterna. Hon blev glad över uppdraget och kommer att vara på plats i Norrbotten tre till fyra gånger per året.
– Jag har 40 år av karriär bakom mig. Idag vill jag bara skapa vacker musik för människor som på riktigt uppskattar att vi kommer och spelar. Och det jag verkligen älskar med Norrbotten är att du får spela på alla där här vackra ställena, i små kyrkor och andra lokaler och att folk är så tacksamma.
Till denna konsert har hon till att börja med valt den ukrainske tonsättaren Valentin Silvestrov: Silent Music.
– Ett vackert, lågmält, mjukt och inbjudande stycke.
Nästa verk är komponerat av en tonsättare från Georgien, Otar Taktakishvili: Violinkonsert nr.2, som hon beskriver som "mer industriell och mer rytmisk".
Slutligen ska orkestern spela Pjotr Tjaikovskijs Souvenir de Florence, op.70.
– Ett välkänt stycke som är underbart att spela och härligt att lyssna på för publiken.
"Musikens enande kraft" anspelar på att kompositörerna är från Ukraina, Georgien och Ryssland.
– Musik är som tur är fortfarande något positivt i vår värld och vi måste ta hand om den. Jag tar avstånd från rysk politik, absolut, men inte från kompositörer som Tjaikovskij. Jag vill hellre bygga broar.
Hon kommer från Nederländerna och började spela fiol som sexåring. Hennes pappa tyckte hon skulle spela blockflöjt istället eftersom det var enklare men hon stod på sig. Hon hade hört andra barn spela fiol i musikskolan och brukade sitta i mammas knä där hemma och lyssna på fiolmusik i radio.
– Jag fick min första fiol i sexårspresent, berättar hon leende.
Hon fick undervisning i den kommunala musikskolan och sedan när hon blev äldre på konservatoriet i Amsterdam.
– Min första lärare där dog tyvärr, så jag fick undervisning av huvudprofessorn från tidig ålder.
Efter det gick hon två år på Mozarteum i Salzburg.
Sitt genombrott fick hon när hon som 17-åring vann "Eurovision Young Musician of the Year" 1984. Tävlingen kunde ses i tv av miljoner människor i Europa.
– På den tiden var det en bra tävling att delta i. Det var fantastiskt och öppnade min karriär. Idag har det blivit otroligt kommersialiserat och jag avråder mina studenter från att delta.
Kärleken till fiolen har bestått i alla år.
– Den har blivit starkare. Jag kan inte klara mig en dag utan fiolen. Utom på sommaren, då tar jag tre veckors semester.
I regel spelar hon tre, fyra timmar om dagen. Lite mindre när hon undervisar studenter, men då saknar hon det.
Hon spelar också altfiol.
Är det inte tufft för nacken och fingrarna?
– Jo, det är hemskt. Du måste sköta om dig själv.
Yoga och stretching ingår i hennes dagliga rutiner.
– Jag arbetar också mycket både med mina studenter och mig själv för att vara så avslappnad som möjligt och inte använda muskler som inte behövs.
Vilka är dina favoritkompositörer?
– Det är en svår fråga för det skiftar hela tiden. Min favorit är den tonsättare jag spelar just nu. Så måste det vara om jag ska få dig att njuta av den musik vi framför.
Men en kompositör finns alltid där.
– Bach. Bach spelar jag varje dag. Det behöver jag för min mentala hälsa.