Hellman spelar på hemmaplan
Många väntar fortfarande på att Sveriges mest saknade popartist ska göra comeback.För NSD berättar Jakob Hellman att han skriver låtar och gör spelningar då och då. - Jag tänker fortfarande att jag vill göra en till skiva, säger han.
Singeln "Tåg" kom -88, året innan Jakob Hellmans stora genombrott.
Foto: Pär Bäckström
Han kom med tåget från Malmö i lördags och har hunnit repa med sitt forna band Ampere några gånger redan.
- Vi har repat, druckit kaffe och sovit, säger Jakob Hellman när NSD träffar honom på "Folkan".
"Blev min identitet"
När han bodde i Vuollerim var musik och sport hans stora intressen. Han varvade repningarna med Ampere med fotbollsträningar och träningspass i längdskidspåret.
- Det var tufft att växa upp här. Vi var 20 killar och 3 tjejer i klassen. Man fick hitta ett sätt att hävda sig. Musiken kunde jag vara mig själv i, det blev min identitet, säger Jakob Hellman.
På den tiden var klasserna dubbelt så stora som i dag. Nu kan byns enda skola vara på väg att läggas ned.
- Va? Det visste jag inte. Nu ska jag kanske inte lägga mig i lokalpolitiken men det låter ju som vansinne, säger Jakob Hellman när han får höra det.
"Ingen merit att vara saknad"
I dag jobbar han inom äldrevården, ett jobb som han trivs med, berättar han.
Sveriges mest saknade popartist dricker en svart kopp kaffe och tuggar på en kanelbulle medan han pratar.
- Det är inte någon merit att vara saknad. Man får rollen som något som skulle kunna vara bättre än det som finns. Se bara på Obama som alla älskar innan han har gjort något. Det är lite religion över det hela. Folk tycker det är spännande med sånt som de inte riktigt vet något om, säger han.
Nöjd med skivan
Han beskriver genombrottet som "chockartat" även om han var beredd på att bli artist. Det var hans mål.
Jakob Hellman har senare sagt i en radiodokumentär att han tyckte att producenten Dan Sundqvist tog över för mycket när "Och stora havet" skulle produceras.
- Vi var oense om mycket, jag var tjurig och han var envis. Jag tyckte att jag kunde allting. Vi drog åt olika håll men det var bra för det händer saker då. Han har en stor del i arrangemanget på skivan, säger Jakob Hellman.
Än i dag är han nöjd med skivan men säger att han aldrig lyssnar på den.
- Jag försöker ha lite avstånd till den. Den är som en vän eller släkting som man inte vill prata med.
Jakob Hellman drog sig undan rampljuset medan han var på topp. Det var i början av 90-talet och han var geniförklarad av kritikerna, hade vunnit två grammisar och plattan sålde som smör.
Pressen blev för stor
Pressen inför den andra plattan blev för stor.
- Jag kan ångra att jag inte släppte en andra skiva direkt. Det finns sånger som man bara kunde sjunga när man var ung. Det går inte att sjunga de nu. Sedan tror jag det hade varit bra för mig, om jag ska vara ärlig. Inte för att mitt liv är någon katastrof på något vis nu. Men det hade nog varit bra att göra en till skiva. Även om den blivit kass, då hade jag kunnat göra en bra sedan.
Det var tyst om honom fram till 2002 då han plötsligt kände sig redo för en spelning i källaren på Nalen i Stockholm. "Den kändes bra", säger han. I dag gör han spelningar ungefär var tredje vecka.
Många väntar fortfarande på hans andra skiva. Inklusive han själv.
- Jag har inte lyckats göra något som är riktigt färdigt, har skrivit en massa halva låtar som jag sedan glömmer. Men det där med skivor håller ju på att förändras. Nu ska man sälja musiken via nätet och det kanske skulle passa mig ännu bättre Då kan man göra olika versioner, olika dagar, säger han.
Så jobbar vi med nyheter