Erik Norberg växte upp i Kiruna men flyttade söderut i unga år. Nu återvänder dramatikern, kompositören och manusförfattaren hem till invigningen av nya centrum.
Hans verk ”Eldstad” skrevs till stadshusinvigningen 2018, men ska nu framföras under lördagens invigningsceremoni i en ny, bearbetad och utbyggd version.
– ”Eldstad” är en bild av det gamla som försvinner och det nya som uppstår. Och de eldsjälar och pionjärer som Kirunaborna varit genom tiderna, berättar han.
Verket är skrivet för kör, solister och orkester, och framförs på tre språk.
– Sättningen fiol, cello och dragspel pekar tillbaka på den tidiga musikkulturen med mycket folkmusik och även jazz, som vi tar vara på.
De tre kulturerna som representeras i verket är samiska, meänkieli och svenska.
– Jag ville att det skulle ta avstamp i det gamla Kiruna, som ändå funnits i 120 år, och sen rikta blickarna mot det nya som växer upp. I gruset av det gamla uppstår något nytt som nästa generations eldsjälar ska ta över och bo i, ett slags eldstad.
Han citerar texten, som sjungs i kanon: ”Vi lägger stenar i en ring, runt omkring, runt omkring, för att hålla elden innanför, så den inte dör.”
– Om man bor på ett vindpinat fjäll och ska leva tillsammans där uppe måste man ha ett centrum, ett hem, att vara i och känna att det är vårt. Så tänker jag kring begreppet eldstad, berättar Erik Norberg.
Stadsomvandlingen är även för honom ett ämne som river upp många känslor:
– Det är ett oerhört uppbrott. Alla de gamla berättelserna som skapat en identitet i det gamla Kiruna. Här finns platser som också bär på identiteter. Frågan är vad som händer kring identiteten när platser försvinner. Det är lite ovanligt, människorna brukar försvinna före platserna, platserna brukar bära vidare på de här identiteterna över tid. Här försvinner platserna, den generation som minns får bära minnena själva, säger han.
– Det är intressant och lite hisnande ur ett idéhistoriskt eller socialantropologiskt perspektiv. Vad är det som händer med en plats som förändras så radikalt? Sen tror jag att det är oerhört spännande för de unga Kirunaborna, de nya. De får sin egen berättelse. Det är verkligen ett stort generationsskifte, det är liksom ”Kiruna 2.0”, som kanske inte har så mycket att göra med det första Kiruna, som jag växte upp i.
Erik Norberg minns stämningen i stan efter oljekrisen på 1970-talet.
– Siste man skulle släcka och låsa, var den allmänna känslan. Och så var det fram till 2004 då man bestämde sig för att satsa igen. De unga i dagens Kiruna får uppleva en expanderande stad med helt andra förtecken än den jag växte upp i.
Minnena från uppväxten i Kiruna är många:
– Jag vet inte hur det blir när själva centrumkärnan är riven, där man tillbringade så oerhört mycket tid. Hela ens ungdom och uppväxt var ju där i det Kiruna som kommer att försvinna nu. Gamla Folkets hus, Palladium, ja hela centrum.
Han skrev ett inlägg på Facebooks Kirunasida om att det finns många arkitektbilder på hur nya Kiruna kommer att bli, men att han inte har sett en enda likadan bild för hur det gamla Kiruna kommer att se ut.
– Man har nog dragit sig för att försöka visa hur det blir när allt är borta. Kommer det bara att bli ett vitt snöfält, eller ett slags park som sträcker sig mot gruvan? säger han och fortsätter:
– Jag förstår att det är nödvändigt för stans överlevnad, men det är en oerhörd förlust. Jag tror inte folk riktigt förstår själva alla gånger vilken svindlande förlust det är, att alla platser som bär på minnen försvinner.
– Det gamla har vuxit upp under lång tid och fått karaktär, det nya byggs upp snabbt och efter planer. Hur mycket hemkänsla får man i det? Men det vet inte jag, det är en ny generation som ska flytta in där, äga det och bära det.
Hans invigningsverk ”Eldstad” andas dock tillförsikt och stark tro på framtiden:
– Man lämnar över facklan, eller elden, till nästa generation som ska ta över eldstaden. Om det var en pionjärstad en gång, som växte fram med stor passion och glöd, känsla av solidaritet, lojalitet och samarbete, så hoppas jag att de ideologiska förtecknen från det gamla Kiruna ska bäras vidare i den nya eldstaden.
Solisterna i ”Eldstad” är Markus Fagervall, Sigrid Jungsmark och Ellá Márge Nutti, som även var med i uppsättningen av verket i samband med invigningen av stadshuset.