Johan Airijoki möter upp på Sergels torg och skämtar om vad folket där hemma ska tycka när han dyker upp på beryktade plattan.
Johan Airijoki tar de välbekanta trapporna upp från Sergels torg och blickar upp mot Kulturhusets stora skärmar. Där ser han ett namn i svart lysa upp huvudstaden mot knallgul bakgrund. Hans namn.
– Jag känner mig stolt. Det är en massa hårt arbete och jag har vågat gå min egen väg och tro på mina egna idéer. Det där är det närmaste Time square vi har i dag och att ens namn står där är superhäftigt, det betyder ju någonting, säger han.
På stora självlysande skyltar lyser Johan Airijokis namn upp på Kulturhuset, mitt i centrala Stockholm.
"Jag packade ett släp med allt jag äger och har.
Så mycket bilen drar, allt annat lämna vi kvar.
När jag berätta att jag flyttar va det nånting folk alltid sa.
Pröva dina vingar, Gällivare står kvar"
Musikerns senaste album ("Gitarrer och blåjeans") kretsar kring uppbrott och en ny tillvaro. De senaste två åren har hans hem varit Södermalm i Stockholm, dit han flyttade efter att han träffat sin nuvarande sambo och lägenheten i Gällivare sades upp.
– Jag bor inte så långt ifrån det hippa "SoFo", hipstersöder. När man går ut ser folk ut som en själv (skratt), det var väl meningen att jag skulle vara här, säger han och tittar ner på sin westernskjorta.
Johan Airijoki är Janne Cowboy i stan.
Låten, som blev albumets första singel, ger bilden av en nybliven stockholmare. Janne Cowboy är en legendarisk gruvarbetare från Malmberget som fick sitt smeknamn efter att ha stulit en häst från en ridande polis och han har i sin tur fått ge namn åt Airijokis tonsatta karaktär.
– Det handlar inte om honom alls, men jag tyckte det var ett så jäkla bra namn. Janne låter som farsans kompis och Janne Cowboy ... jag använder det som ett epitet på mig själv. Men resten av låten är en sann berättelse om mig, berättar Johan Airijoki.
– Den handlar om när jag packade min bil och släpet och körde från Gällivare och flyttade hit. När jag försökte hitta fotfäste och ett liv här, att försöka få det att fungera.
För två och ett halvt år sedan flyttade Johan Airijoki från Gällivare och nu har han släppt sin uppbrottsskiva, "Gitarrer och blåjeans".
Kände du dig vilsen?
– Ja det gjorde jag. Det kändes lite ensamt, det blev mycket promenader där jag gick runt själv och funderade och lyssnade på musik. Det är lätt att känna sig lite ensam i en stor stad. Man måste ha en viss framförhållning och planera för att ses och saker som ska ske.
Förra årets singelsläpp av "Janne Cowboy" var ett sätt att flagga för sin nya hemvist. Gällivaresonen, vars musik beskrivits som malmfältsblues, är numera stockholmare och delar replokal med Christian Kjellvander under Orionteatern.
– Jag ville väl meddela, det är lite läbbigt ... jag vet inte hur folk reagerar på att jag har flyttat hit. Tänker de att jag är en svikare som har flyttat till Stockholm? Tror han att han är något?
Den legendariska gruvarbetaren "Janne Cowboy" har gett namn åt en låt, vilket uppskattats av hans närstående som hört av sig med lovord.
Att Johan Airijoki var hemma över jul undgick dock inte många. Först orsakade han en lavin på Dundret och därefter en medialavin med uppmärksamhet i allt från kvällstidningar och radio till lokalpressen.
Efter olyckan har han slutat snusa.
– I efter hand reflekterar man över att det är kul att leva att jag vill fortsätta med det, man blir ödmjuk över att man omöjligt kan ha kontroll över alla situationer. Saker händer, man kan bli påkörd av en bil när man går ut på gatan eller så kan en lavin glida iväg i hemmabacken när man firar jul, säger 41-åringen.
Att flytta 120 mil söderut innebär också att jobbet i gruvan har ersatt med en sysselsättning som heltidsmusiker med eget skivbolag och fullspäckade dagar. Johan Airijoki träffar andra musiker, spelar i andra studios och gör sin hemmaspelning i Kulturhuset.
– Det är något som har hänt här, en gradvis förskjutning. Att mitt namn står på en stor skylt när jag går på Sergels torg ... jag har någonstans en självbild av att vara den här after ski-trubaduren från Gällivare. Jag är ju det också men det är en gradvis förskjutning till att vara en artist som folk har koll på, berättar han.
– Jag råkar ut för sådana "kändisgrejer" när jag går på krogen, folk vill komma fram och ta en bild med mig. Det är lustigt. Det hör väl till jobbet men det är nytt.
På skivan spelar han med Göteborgsbaserade musiker i stället för Malmfältens rockklubb. Dessutom lämnat gruvan, slutat med snus och orsakar laviner.
Är det Stockholms-Johan på nya albumet?
– Men det är en massa Gällivare i den där plattan också. Jag sjunger om att hamna i munspelsduell på Nex hotell, jag sjunger om att vandra på verkstadsgolv, det är både stad och land.
– Jag tycker inte man kan anklaga mig för att ha flyttat till Stockholm och ha gjort en "superproddad" popplatta. Det låter inte som Orup direkt (skratt).
"Jag råkar ut för sådana "kändisgrejer" när jag går på krogen, folk vill komma fram och ta en bild med mig", berättar Johan Airijoki.