Elin Hellrönn har upplevt Luleås och Umeås musikliv på nära håll och tycker att det är lättare att verka i Umeå även om hon ser att det bubblar i Luleå.
Elin Hellrönn "jobbar mycket i möten".
När 42-åringen från Luleå beskriver arbetet som chef på kulturförvaltningen är det en tillvaro som skiljer sig en hel del från minibuss genom Europa, dålig sömn på tältsängar och svettiga spelningar i tveksamma syltor. Men under våren har punkbandet The Bombettes vaknat till liv igen.
– Vi repade på lunchen några gånger, en ganska häftig grej att sitta i möte och sedan gå ner till replokalen i 45 minuter. Sedan var man påfylld av en spännande energi när jag kom tillbaka, berättar sångaren.
I april gjorde bandet sin första spelning sedan 2014 och nu drömmer medlemmarna om att åka ut på turné igen, som de gjorde för 15 år sedan – med vissa korrigeringar gällande bekvämligheter.
Elin Hellrönn bildade The Bombettes efter att ha flyttat till Umeå i början av 2000-talet. Nu drömmer hon om att turnera igen.
Elin Hellrönn växte upp i Luleå och flyttade till Umeå som 20-åring för att plugga och blev kvar. Men föräldrarna bor kvar och en släktgård i Tornedalen drar kontinuerligt tvåbarnsfamiljen upp längst E4:an.
– Jag har en väldigt nostalgisk bild av Luleå, jag vill alltid ta vägen över Bergnäsbron för att få se stan i sin prakt med kranen (skratt) och leker ibland med tanken på hur mysigt det hade varit att bo i Luleå, säger hon.
– Min bild av Luleå är ändå att det händer saker där, att det bubblar lite, men jag vet inte varför jag tänker så.
Elin Hellrönn och Jenny Nilsson (från Piteå) i The Bombettes under en spelning på PDOL 2010. Under våren har bandet börjat repa och spela ihop igen.
På fredag öppnar Brännbollsyran då besökare från hela norra Sverige åker till Umeå för att se internationella stjärnor som Axwell och The Kid Laroi och landets populäraste artister på Norrlands största scen. Men även i en stad där kommunen satsar mycket pengar på kulturen saknas arrangörer och röster har höjts om att livescenen tappat sin glans.
Som programchef sitter Elin Hellrönn mitt i maktens korridorer och fingrarna i Umeås kulturliv.
– Umeå hade en storhetstid på 90-talet. Då satt jag hemma i Luleå och tänkte att det hände mycket roligt där, själv fick man bara gå och se BQ (Bear Quartet) eller Fireside men ville hellre "se något coolt". Då hade man ju ingen inblick att vi också fick se bra saker. Jag har inte upplevt den tiden här men jag tror att många fortfarande har en nostalgi kopplat till 90-talet – och det är inte 90-talet längre.
Under helgen genomförs en ny upplaga av Brännbollsyran, som förra året lockade 17 000 betalande åskådare per dag.
Efter att Umeås invånarantal vuxit rejält sedan storhetstiden haltar jämförelsen med Luleå mer än någonsin, men Elin Hellrönn tycker att musikscenen i hennes forna hemstad verkar relativt välmående. Hon nämner Kulturens hus aktiviteter, Lillan, Kulturnatten och Luleå Hardcore.
– Sedan inbillar jag mig att Musikens makt är ett slags öppet sår, att man inte satsade vidare på det. Det arrangemanget etablerade verkligen Luleå som en fin sensommarfestivalstad och alla älskar väl att se en artist nere vid stranden när solen går ner? Det var magiskt, otroligt fint, säger hon.
Om du pratar utifrån rollen som musiker, var är det lättast att verka?
– Jag tror det är lättare att verka i Umeå, jag inbillar mig att det finns fler musiker som är aktiva på ett professionellt plan. Jag tänker på Sofia Jannok, Annika Norlin, The Deportees ... många har valt att bo kvar här och det visar för andra att det är möjligt. Jag har inte samma koll på Luleå, det är klart det finns etablerade musiker där också, men jag tror att det är lättare i Umeå. Det är en större stad, en tämligen levande stad.
Och efter några år av barnafödande, flyttar och jobb är The Bombettes aktiva igen.
– Tanken är att skriva något nytt, det har vi inte gjort på ganska många år. Vi får se vad det kommer att vara, om det blir samma eller något annat. Jag är sugen på att testa skriva nya texter, de borde vara lite annorlunda jämfört med de från 2007 som mest handlade om att ligga med killar och dricka mycket alkohol. Jag tänker att saker har förändrats sedan dess.
Har det?
– Haha, jag lite ändå. På några plan är det väl en skillnad.
The Bombettes gjorde sig kända som det ösiga bandet där förgrundsfiguren Elin Hellrönn tog för sig längst fram vid scenkanten.
– Jag har verkligen saknat bandet, jag saknar att få stå på scenen och stå i centrum men också att få vara någon annan än den man är på jobbet i alla fall.
Det låter som stora kontraster mellan yrkesrollen och artisten?
– Man får lära sig vilka delar man lyfter var så att det inte blir fel (skratt), men samtidigt tror jag inte att jag är en sådan stiff person på jobbet heller.
– Jag skulle inte kunna stå och snacka efter en presentation i kulturnämnden på samma sätt som jag mellansnackar på ett gig, då tror jag det blir dålig stämning (skratt). Men samtidigt har jag mycket för att ha stått mycket på scen, jag är inte "bangen" att hålla i en stor presentation. Som chef ingår det i rollen att stå längst fram om det blåser och det är jag inte rädd för, det gör mig inte nervös på det sättet i alla fall.
"Jag och Jenka (Nilsson) brukar prata om hur roligt det hade varit att släppa allt och åka till typ Tyskland en vecka. Det enda vi har sagt är att vi inte ska köra hela vägen", säger Elin Hellrönn om planerna för The Bombettes.
Elin Hellrönn säger att hon gärna spelar i Luleå framöver, den norrbottniska naturen och stugan i Tornedalen gör att hon har en konstant längtan norrut.
– Skulle jag flytta till Luleå hade det varit för att jag kände att jag fick en spännande utmaning jobbmässigt eftersom jag trivs så bra på mitt jobb här. Skulle det dyka upp hade jag absolut övervägt det. Dessutom är närheten till mina föräldrar lockande, det är ändå ganska tradigt att åka upp från Umeå. Luleå är också en väldigt fin stad med mycket vatten, det saknar jag mycket – älven är inte mycket att hurra för när man är van vid att ha vatten överallt.