I sin bok ”Isaac Stern: My first 79 years” skrev han:
”Om jag fick möjlighet att höra vilka violinister som helst i instrumentets historia skulle jag utan tvekan välja (Niccolò) Paganini och (Eugène) Ysaÿe.”
I filmen ”Tonight We Sing” spelade Stern just Ysaÿe, den belgiske mästerviolinisten. Han ägde även och spelade på ett instrument som Ysaÿe haft, tillverkat 1740 av Guarneri del Gesu.
En gång skojade Stern om att han, möjligen, var näst bäst bland världens just då levande violinister.
”Vem är då den bästa?” frågade en nyfiken åhörare.
”Det säger jag inte”, svarade Stern. ”Jag är god vän med dem alla.”
I dagarna firas 100-årsminnet av denne man, född i Krementz i Ukraina den 21 juli 1920. Redan som ettåring kom han till San Francisco, där han så småningom blev elev till Naoum Blinder – hans ”enda sanna lärare”:
”Han lärde mig att lära mig själv, vilket är det viktigaste en lärare kan lära ut.”
Som 17-åring framträdde Stern för första gången i Carnegie Hall i New York, en institution som han senare starkt engagerade sig för och lyckades rädda från nedläggning.
För honom var Carnegie Hall ”den heliga graalen, alltet för musikaliskt liv i det här landet”, skrev han i sin bok.
Han utstrålade spelglädje och intensitet med sin violin, var passionerad både som människa och musiker, ”…intresserad av musik, av människor som gör musik och bryr sig om livskvalitet – för vilken musiken är central”, sa han i en intervju med Bruce Duffie 1991.
Han uppträdde världen över, för de allierade trupperna under kriget och senare återkommande i Europa – men som jude vägrade han att framträda i Tyskland.
I Israel var han ofta. Berömd är den konsert under Gulfkriget 1991 då flyglarmet gick och Stern fortsatte spela medan publiken tog på sig gasmasker.
Kina besökte han 1979, en succéturné som resulterade i den Oscarsbelönade dokumentären ”Från Mao till Mozart”.
Stern stöttade och uppmuntrade unga talanger. Några som han hjälpt på vägen är violinisterna Itzhak Perlman och Pinchas Zukerman samt cellisten Yo-Yo Man.
Violinen, hävdade han, är det instrument som är närmast människans röst. Det gäller att få den ”att sjunga”, vilket han gjorde.
”Det som ger mig lycka och tillfredsställelse är att spela musik som löser alla mänskliga problem – av Bach, Mozart, Beethoven”, citerades han i en av dödsrunorna i september 2001, året efter att han fått Polarpriset.