I somras skapades skatepunk-bandet Special Creatures. Bandet utgörs av Petter Alanärä Lassi, Waldemar Tapojärvi, Robin Mella Ögren och Daniel Jonsson som alla har sina rötter i Kiruna.
De har tidigare spelat i andra konstellationer och inom olika subgenres till punken, men tillsammans har de landat i skatepunken.
– Det är som om det hela tiden funnits en önskan om att återuppliva den här 90-tal, skatepunk-grejen. Man faller alltid tillbaka på det man lyssnade på under sina formativa år, berättar Daniel Jonsson.
– Vi alla har skejtat och man har samlats runt skatepunken och den musiken när man var liten. Det är fortfarande den musiken man kommer tillbaka till när man blir äldre, instämmer Petter Alanärä Lassi.
Hur skulle ni beskriva er musik?
– Vi har inte riktigt ett sound ännu, men hardcorepunk som är melodiskt, säger Waldemar Tapojärvi.
– I grunden är det melodisk hardcore, sången är inte så skrikig och det är ganska trallvänliga melodier, lägger Daniel Jonsson till.
Trots att allas resa inom punken började med politik och att alla befinner sig på samma "våglängd" åsiktsmässigt, handlar bandets låttexter till största del om vardagliga bestyr.
– Det gjorde man förut när vi var yngre och spelade hardcore, då var man überpolitisk. Det känns inte som om man är lika arg som man var när man var yngre, när man skriver idéer är man tusen gånger mer melodiös nu, berättar Petter Alanärä Lassi.
De andra instämmer.
– Man har format det som är punk väldigt tidigt med texter som är anarkistiska och revolutionära, men det har gjorts tusen gånger så vi kan lika gärna skriva om våran vardagsångest, säger Daniel Jonsson och fortsätter:
– Det kommer lysa igenom vart vi står politiskt men det kommer inte vara det som är grundgrejen.
– Det är klart att det kan finnas politiska budskap, men vi är inte ett politiskt drivet band. Vi tänker inte vara några agitatorer med det här bandet, säger Waldemar Tapojärvi.
Special Creatures är idag Kirunas enda aktiva punkband och de beskriver sin genre som smal.
– Kiruna har haft potential och det har funnits några bra år. Men det förändras så fort här i Kiruna då det är många ungdomar som lämnar staden, säger Waldemar Tapojärvi och fortsätter:
– Jag skulle säga att punkscenen i Norrbotten håller på att dö ut. Tyvärr är det en nedåtgående trend som finns i hela föreningslivet.
För dem har musikföreningen Tusen Toner haft en stor betydelse i deras musikskapande i och med tillgängligheten till replokal, utrustning och studio. De beskriver det som den främsta anledningen till att de finns som band idag.
– Tusen Toner har betytt allt och är fortsatt väldigt viktigt för oss. Det är grundförutsättningen att vi kan hålla på med musik, säger Waldemar Tapojärvi.
– Jag hade inte spelat om det inte vore för det, säger Petter Alanärä Lassi.
– Utan det hade det inte funnits någon varierad musikscen alls i Kiruna, instämmer Daniel Jonsson.
Vad betyder bandet och musiken för er?
– Det känns jävligt bra att spela i ett band med jämlikar som är pepp på att göra något och som har ett driv att komma ut och ha kul, säger Waldemar Tapojärvi.
– Det gör hela skillnaden, det är en av anledningarna att jag bor här, säger Daniel Jonsson.
Petter Alanärä Lassi, som har flyttat tillbaka till Kiruna efter att ha bott på andra orter, håller med:
– Det gör fan hela skillnaden och det var en stor anledning till att jag sökte jobb här igen.