"Det var inte den fysiska misshandeln som var värst" Det var all tid däremellan
- Det var inte den fysiska misshandeln som var värst. Det var all tid däremellan - den ständiga rädslan som jag inte ens längre var medveten om, berättar Maria Robsahm, som i tio år levde med en man som slog henne.
Foto: Kurt Engström
- Du kan inte tvinga någon att lämna sin partner, men det finns ändå saker du kan göra: Bry dig om, ställ frågor och försök bryta isoleringen. Och misstänker du att det är föra för liv eller om barn är inblandade - ring polisen eller kvinnojouren.
Maria Robsahm berättar i föreställningen om första gången hennes man var våldsam mot henne.
- Jag skulle gå iväg till en ny klubb
där de ville ha mig med i styrelsen, minns hon.
Medan hon gjorde sig i ordning började hennes man ställa frågor om vad hon skulle ha på sig och vilka som skulle komma. Till sist sa han att han inte ville att hon skulle gå på mötet. Hon svarade att hon ändå tänkte gå på mötet. Då knuffade han in henne i väggen.
- När jag kom hem hade han lagat mat, bad om förlåtelse och kysste blåmärket på axeln.
I efterhand har hon frågat sig om hon borde ha lämnat honom redan då.
Maria Robahms liv blev ett liv av anpassning. Hon såg alltid till att allt var perfekt städat hemma.
- Kuddarna skulle vara uppuffade i soffan, det fick inte finnas något ludd i torktumlaren och inte en smula på golvet.
Ändå hände det att han slog henne. En gång när det var riktigt allvarligt ringde hon på sin systers uppmaning polisen. När mannen satt häktad och hon berättade för sin svärmor om vad som hade hänt visade det sig att svärmodern också hade levt i en misshandelsrelation - med Maria Robahms mans pappa.
- Då insåg jag att jag inte kunde göra något för att rädda min man. Bara förhindra upprepning.
Maria Robahm berättade för sin son att det som pappa hade gjort var fel.
- Han såg på mig med sina snälla ögon och sa: Nu behöver jag aldrig slå min fru.
Så jobbar vi med nyheter