"Ganska gulligt band"

Jag antar att Simian Ghosts framtoning kan beskrivas som harmoniskt självsäker. De spelar mjukt och drömskt, ljust men ändå aningen ledset. Sången är nedtonad och försvinner nästan i gitarrslingorna, och de till synes helt slumpartade projektionerna som visas på bandets backdrop (som verkar vara klipp ur gamla filmer och tv-program) ger mig en känsla av att inget av det som sjungs egentligen betyder något särskilt. Detta går hand i hand med den totala avsaknaden av inlevelse och publikkontakt, som ju tyvärr är ett ganska vanligt fenomen bland popgrupper av den här sorten.

Jag drömmer mig hellre bort i projektionerna och i musiken, som trots allt återges på ett betydligt bättre sätt live än på skiva. Bland bandets närmsta musikaliska släktingar kan Beach House och The Radio Dept. nämnas, men känns något mera chillwave än båda dessa. Senaste albumets titelspår Youth känns som spelningens givna favorit, då man får hela publiken att gunga på tårna och le för en stund. Ett ganska gulligt band, det där.