Peter Tägtgren, som själv råkar vara en stor beundrare av Eddie Meduza, har så döpt turnén efter Meduza?s gemensamma turné ihop med Svullo för en herrans massa år sedan ? Griståget.
Inleder gör Raubtier, som vanligt med ett plinkande Björnes Magasin-intro följt av benhårda Det Finns Bara Krig. Snabbt står det klart att varken bandet eller särskilt många i publiken verkar se Raubtier som något slags uppvärmning inför efterföljande band. Jag skulle snarare säga att folk nog verkar se dessa Tornedalingar som en minst lika viktig akt som Pain under denna tisdagskväll. I drygt en timme maler Raubtier på med bandets numera så välkända metaldängor, samtliga med lyrik kretsande kring blod, krig och ond bråd död. Pär Hulkoff och Co tackar till sist för sig till ett outro klippt direkt ur Terminator 2, som förövrigt råkar vara en av mina favoritrullar genom tiderna, och på något sätt summerar detta metalliska domedagskling en förvånansvärt gedigen konsertupplevelse. Hulkoff må vara en skogstokig liten Terminator, men om sanningen ska fram så tycks Raubtier växa en liten gnutta för varje gång jag ser dem.
Därpå följer Pain, som Peter Tägtgren startade som sitt soloprojekt för många år sedan och som i somras släppte sitt sjunde studioalbum. Nya albumets första spår Let Me Out inleder, följt av dystra Psalms of Extinction och nya singeln Dirty Woman. Det är ett pålitligt, relativt lättlyssnat och extremt melodiöst sound som fyrmannabandet pumpar ur sig. Och det låter alldeles skapligt, om än något förutsägbart. Allt detta till en helt klart överdimensionerad ljusshow, som utan problem skulle kunna lysa upp en betydligt större spellokal än Lilla Salen. Tveklöst bäst under konserten blir Monkey Business, som får avsluta Pain?s ordinarie set.
Tisdagskvällen bjuder alltså på två tunga och rätt bra spelningar i rad, av två band som kan placeras i samma genre men som inte låter lika varandra för fem öre. Vi slår ihop två trevliga konsertupplevelser och sätter ett samlat betyg på en trevlig kväll i Kulturens Hus.