Sundström och döden

Ingenting har hänt, konstaterade Stefan Sundström i titelspåret på senaste skivan som kom i fjol höstas.
Låt er inte luras av det.
Tillvaron för den folkkäre rocktrubaduren förändrades radikalt inför albuminspelningen, när han var med om en cykelolycka och slog sig illa.
- Äsch, jag fick en hjärnskakning och fick sy 13 stygn i huvudet. Men olyckan blev en tankeställare. Jag valde en konvalescens och skrev en massa låtar. Jag gjorde en "Dylan" - fast med cykel i stället för motorcykel, säger Stefan Sundström och syftar på Bob Dylans mytomspunna krasch med hojen 1966, när rockikonen förvandlades till en eremit och flydde undan offentlighetens ljus i flera år.
Kritikerframgång
Även om han inte tycker att händelsen påverkade låtskrivandet, präglas skivan av en ny musikalisk färdriktning. Det låter stramare, mer upparrangerat men också modernare jämfört med Stefans Sundströms tidigare verk.
- Förr tyckte jag illa om synthar och trummaskiner, nu var det dags att ge det en chans. Det behöver inte alltid vara Stones och "på sniskan".
Resultatet blev en av hans största kritikerframgångar.
- Kul, samtidigt som recensenter har ett flockbeteende. Skriver en upp mig, följer andra efter - som med "kejsarens nya kläder". Känslomässigt bryr jag mig mer om vad min fru och mina barn tycker.
"Döden är en demokrat"
Oavsett cykelolyckan ekar döden genom hela Ingenting har hänt. Stefan Sundström fyller 50 bast i juni och har förlikat sig med åldrandet.
- Jag gillar "memento mori": döden är en demokrat, alla ska i jorden. Men recensenter misstar sig och tror att alla texter handlar om mig. De handlar lika mycket om samhällets kollaps.
Den dystopiska tankegången inspirerades delvis av Carl Mikael Bellmans 1700-talsepistlar.
- Bellman skrev mycket om döden som en skuldindrivare i form av en faslig björn. "Payback time", liksom. En bra metafor för samhället, så som folk skuldsätter sig i dag. Hela ekonomin bygger ju på det.
"Inte samma extas"
Han turnerar fortfarande lika flitigt, trots den förestående 50-årsdagen.
- Men måste sköta om sig. Under turnén har jag med mig en sån där stjärtvärmare som jag fick av frun... (skratt) Man kan inte hålla på och supa och knarka längre, säger Stefan Sundström, halvt på allvar.
Saknar du det?
- Nja, man har inte råd med samma extas längre. Det är livets gång.
Steffes lilla gröna?
Och det vänsterpolitiska engagemanget har inte mattats av - tvärtom.
- Jag är ingen småbarnförälder längre, så nu kan jag sitta och hetsa upp mig mer över olika saker.
Vad upprör dig mest just nu?
- Centerpartiet, till exempel. Jag har aldrig gillat Centern men blir förbannad över Federley och "Stureplanscentern" som tar över med en ohederlig stil. Partidemokratin funkar inte alls. Det är nån jävla reklambyrå som styr i stället.
Du skriver på en bok också, eller hur?
- Det blir en instruktionsbok i självhushållning. Jag berättar hur du gör en surmörtsinläggning, odlar tobak och gör ditt eget snus. Såna grejer. Jag vill att den ska heta Handbok för utanförskap men förlaget tycker inte att det är säljande nog. De har föreslagit Steffes lilla gröna i stället. Lite larvigt, va?

Fotnot: Stefan Sundström spelar på Kulturens hus i Luleå i kväll och på Krokodil i Piteå i morgon.