Slitsamt för Jan Slottenäs Orchestra

Konsert

In the Glenn Miller Mood

Jan Slottenäs Orchestra

Pite Havsbad, kongresshallen

Fredag 31 mars

Röd heltäckningsmatta, röda tjocka stolar, mer tomt än fullt, och en sprakande ljudanläggning slår an stämningen.

Kongresshallen på Pite havsbad känns som tisdagskväll på en finlands-färja, då taxfreen försvann vid EU-inträdet.

Det är på alla sätt miserabelt för Jan Slottenäs och hans band. Det är rent av lite synd om dem. Publiken utgörs av en liten skara i det stora röda havet av stolar och akustiken är obefintlig. Det är som att ropa i rymden. Det är knappt att man hör sig själv applådera när storbandet kommer in på scenen och drar igång Moonlight serenade.

Jan Slottenäs och bandet gör så gott de kan för att hålla humöret uppe - spexar, fäller bättre och sämre kommentarer till Slottenäs berättelser om Glenn Millers liv.

Programmet är upplagt som en pedgogisk resa genom Millers musikaliska bana - från genombrottet till hans försvinnande under andra världskriget. Vi får veta hur han byggde upp sitt patenterade sound, vilken karaktär han var och höra närmare trettio av Millers låtar - de flesta välkända hits som Chattanooga Choo-choo, In the mood, Glen Island special, Elmers tune, Pennsylvania 6-5000 och så vidare.

Och det låter så mycket Miller det nu kan låta i lokalen och sångarna gör sitt till för att skapa den där känslan av 30- och 40-talssound. Bandet sliter och kämpar och gör alla koreografiska grejer som Millers band gjorde. Det är rätt kul att se på och det svänger hyggligt.

Men så var det ju det där med färjekänslan - för hur mycket bandet än sliter blir det aldrig någon stämning, aldrig något tryck och aldrig någon konsert att tala om.