1 Berätta om filmen!
– Vi flög över till USA i mars, och vidare till Kanada. I Sverige filmade vi bland annat i Riksgränsen, och i Alta i Norge. Vi försöker alltid höja ribban på produktionen år efter år, men det är stunten som är i centrum, och själva livsstilen och allt runt omkring.
2 Hur känns det inför premiären?
– Nervöst. Det är alltid spännande att få visa upp vad vi har gjort och att se vad folk tycker. Innan filmen börjar har vi autografsignering och mingel, och de flesta i gänget kommer att vara på plats.
3 Har ni publik även utanför Sverige?
– Vi är stora i både USA och Kanada. På Facebook och Instagram har vi 10 000 följare och många fans bland annat på Island och Svalbard. Vi skickade vår senaste film till skotervärldens Oscarsgala Sledfilm, där många proffs- och amatörfilmare deltar, och fick pris för bästa nykomling.
4 Vad har ni för planer framöver?
– Vår senaste film blev klar förra fredagen, och nu har vi börjat filma för nästa. Vi har också fått en inbjudan till Ryssland i vinter. Hittills har vi släppt en film om året och hoppas kunna göra det framöver också.
5 Hur gick det till när Slednez bildades?
– Jag och min bror Johannes brukade kolla på skoterfilmer från USA på nätet, och vi ville göra något liknande. 2001 började vi prova lite tricks tillsammans med några kompisar hemma i Örarna. Vi filmade hela första året och lade ut på nätet, och sedan har vi bara fortsatt. Av det gänget är det bara jag kvar, och brorsan som hjälper till lite då och då. I dag är vi 21 medlemmar som alla har jobb vid sidan om, så det blir kvällar och helger som ägnas åt skoterkörning. När vi började trodde vi aldrig att det skulle gå så här bra. Det finns bara tre stora gäng i Sverige som gör det här på den nivån.
6 Hur farligt är det?
– Klart att det blir skador, men det är alltid mycket träning och planering bakom varje grej. Det är inte bara att sätta på sig hjälmen och gasa.
– När det är stora hopp så blir det stora konsekvenser om något går fel. Jag bröt underbenet förra året när jag fick 200 kilo skoter över mig vid en landning, och blev borta i sex månader. Jag vet inte om man ska kalla det mod eller dumhet, men det är väl en typ av beroende. Att känna adrenalinet, att veta om riskerna, och att kunna pressa sina egna gränser.
– Jag vill se hur långt jag kan gå och hur mycket jag kan utvecklas. Det är tjusningen.
7 Varifrån kommer namnet Slednez?
– Sled betyder skoter och min bror heter Johannes, så vi tog de tre sista bokstäverna i hans namn och lade till. Sedan har namnet hängt med genom åren.
8 Kommer du ihåg ditt första trick?
– Det var nog något jag gjorde i sandgropen i Brändön, där vi byggde hopp. Det är kul att det jag lärde mig där har jag klarat mig långt på. Det gav en bra grund.
– Mitt bästa stunt är bakåtvolt med skoter. Jag har inte riktigt lyckats klara det på snö än, men vi har en skumgummigrop, så kallad foam pit, som vi landar i för att lättare kunna träna på trick, och där har jag klarat av det.
9 Hur ser en vinter ut för Slednez?
– Från första snön som kommer har vi fullt upp med att filma. Vi är ju så pass många så vi delar upp oss i grupper och åker iväg och filmar på olika håll, två till tre dagar i stöten, långa dagar och sena kvällar. Det brukar mest vara jag som filmar men i år har jag haft hjälp av en i gänget. Jag har nämligen precis blivit pappa och inte haft lika mycket tid.