Senast Markus Krunegård var aktuell med ett nytt album var 2014 med skivan ”Rastlöst blod”. De senaste åren har han arbetat med sin egen solokarriär parallellt med andra projekt som till exempel bandet BC Undios. Karriären gick som på räls men Markus Krunegård kraschade och blev utbränd. Efter ett års frånvaro från musiken är han nu tillbaka med ny musik och på Luleå Hamnfestival gjorde Markus Krunegård sitt första uppträdande efter en längre paus.
– Det har blivit några spelningar i Luleå och det känns lite hemma. Jag har varit en del i Luleå eller i alla fall på Kallax flygplats när jag har väntat på att någon från Tornedalen skall hämta mig, säger Markus Krunegård.
Hans mamma kommer ursprungligen från Tornedalen och trots att han är uppvuxen i Norrköping har det finska ursprunget alltid varit med honom.
– Min mamma är från Mämmilä. När man är halvfinsk är det många som vill att man ska berätta hur finskar är och om hur svenskar är. Det är väl inte riktigt så enkelt men det är klart att ens ursprung påverkar en. Jag tror att mentaliteten är lite samma men vad vet jag. Jag känner mig nog mer hemma här uppe, säger Markus Krunegård.
Debutskivan ”Markusevangeliet” firar tio års jubileum i år och han berättar att de olika musikaliska projekten som har kantat hans musikaliska karriär har gjort att det har varit svårt att fokusera på sin egen solokarriär.
– Jag sköt upp det här med att göra saker själv i flera år och jag tänkte att jag kunde göra det sen. Det är ju lite “goddag yxskaft”-kunskap men det gick upp för mig att om jag inte lägger ned tid på att skriva låtar till mig själv så blir det inga låtar. Jag undrade hela tiden ifall jag hade några låtar till mig själv men det ekade ju tomt. Då kände jag “fan vad dålig du är Markus Krunegård, du är sämst”. Det blev bara en värre och värre spiral när det egentligen handlade om tid, säger Markus Krunegård.
Vi pratar om när han drabbades av utbrändhet för mer än ett år sedan och hur det var att sakta ta sig tillbaka till musiken igen trots att det kändes omöjligt att ställa sig på scen igen.
– När man inte har någon energi blir det väldigt tydligt hur mycket energi saker egentligen tar. Att göra intervjuer fanns inte på kartan, att spela live kändes jättejobbigt och det kändes länge att det inte skulle gå. Jag skulle unna alla människor ett år av utbrändhet, det är vidrigt men man får perspektiv, säger Markus Krunegård.
Han berättar att den här perioden känns lite som en omstart och att han idag klyschigt nog låter som en självhjälpsbok.
– Att må bra är självklart egentligen och man känner sig lite fånig när man upptäcker att man kan må bra. Det finns ju värre saker att göra än att vara positiv men det är lätt att ta allt förgivet. Att jag får åka ut på turné och spela framför folk är ju otroligt, säger Markus Krunegård.
Det stundande albumet ”I huvet på en idiot, i en bar, på en Ö, i ett hav, på en Ö, i en bar, i huvet på en idiot” som släpps den 7 september och den kreativa processen bakom den nya skivan har varit väldigt fokuserad.
– Jag skrev låtarna när jag var sjuk, när jag inte orkade så mycket. Den lilla tid som jag orkade lade jag ned på att skriva vilket gjorde att hela processen blev fokuserad. Jag har väl aldrig haft det som ambition att göra perfekt musik men ju mer tid man lägger ned på något desto bättre är det, det är ju rätt självklart. Det är första gången sedan min första skiva som jag bara har ägnat mig åt mitt eget, säger Markus Krunegård.