Kyrkorgeln uppgraderad för en miljon

Med ivrig entusiasm provspelar organisten Marcus Wargh den upprustade kyrkorgeln i Luleå domkyrka. Fingrarna flyger över tangenterna och fötterna dansar ekvilibristiskt på pedalerna. Volymen är nästan som på en rockkonsert.
Bredvid står intonatören Andreas Krischer från Grönlunds orgelbyggeri och njuter.
Orgeln har setts över och reglagen kan numera styras via en dator så organisten slipper slita och dra i reglagen samtidigt som det ska spelas. Men framför allt har instrumentet fått en uppsättning nya trumpeter som ska ge kraft i spelandet framöver.

Högtryckstrumpeterna är av koppar och har fått en egen fläkt. Och när Markus Wargh kopplar in hornen är det som om varenda luftmolekyl i kyrkan vaknar till och får spatt.
- Vissa saker vill man ha för att det ska bli komplett. Det här är kronan på verket, och det här har nu blivit en av Sveriges fem bästa kyrkorglar, säger Markus Wargh.
Och han har spelat på de flesta.
Bakom förnyelsen står Andreas Krischer som visar upp den komplicerade mekaniken i botten på orgeln, ända upp till de nya hornen.

Maskineriet påminner närmast om en enorm vävstol med avancerad mekanik som öppnar och stänger ventiler till alla pipor. Ytterligare tre trappor upp, nästan ända upp i kyrktornet känns det som, står de stora fläktarna som försörjer orgeln med luft. Däruppe finns också de nyinstallerade trumpeterna, gjorda i koppar. Intonatören Andreas Krischer provblåser genom att öppna en ventil och mäter samtidigt upp till 117 decibel. Ännu högre låter det rakt framför trumpeterna.
- Det är lite jobbigt när orgeln ska stämmas. Man måste ta raster lite då och då så öronen får vila, säger han.
Runt en miljon kronor har det kostat att göra ansiktslyftningen. Men det är det värt menar Markus Wargh:
- Det måste vara en utveckling i det man gör. Och domkyrkan ska vara en plats dit man kan komma och höra på förstklassig musik.
På söndag är det så invigningskonsert med hovorganisten himself. Att improvisera gillar Markus Wargh. Men det ska också bli Bach och Sibelius, kvällen till ära, lovar han.
- I Sibelius Finlandia finns partier där man kan lägga in de där stötarna med högtryckshornen.

Nu är det inte bara orgeln som är tipp-topp. De båda herrarna är också överens om att Luleå domkyrka har ett exemplariskt rum som gör instrumentet rättvisa. Rätt rymdklang och bra akustik. Andra kyrkor kan ha bra orglar, men inte samma klang i själva rummet.
- Det ska verkligen bli spännande att få höra hur den kommer till användning, säger Andreas Krischer.
Nackdelen är dock att publiken ju aldrig får se organisten i aktion. Inte nog med att kyrkomusikern sitter bakom auditoriet, dessutom är ju ryggen vänd mot åhörarna. När Markus Wargh spelar är det faktiskt en fröjd för ögat också att se hans ekvilibristiska färder över pedaler och tangenter.
Plötsligt flyger högerhanden ut och ändrar ett reglage.
Inne i orgelns hjärta dirigeras luften åt ett annat håll, aktiverar nya pipor och ljuder plötsligt helt annorlunda.
Delar av publiken borde kanske få möjlighet att sitta uppe hos organisten.
- Se är också en del av förståelsen, håller organisten med om. Men ljudbilden är bättre nere i själva kyrkan.
Högtrycksfläkten varvar upp igen. Och ut ekar trumpetstötarna.