Full pott för Linnros

Under "Genom eld" antecknar jag bara ett ord, och det är ”grymt”. Grymt som i grymt bra, och det genomsyrar hela spelningen. Oskar Linnros kör på i ett högt tempo rakt igenom och det blir därför aldrig tråkigt. Han ger av sig själv och det känns som att han faktiskt tycker att det är riktigt roligt att uppträda för Luleåpubliken. Det säger han också själv under det första mellansnacket: ”Jag kanske pratar som att jag inte menar det, men det gör jag, jag menar vartenda ord”. Men kanske viktigare än så är att även bandet ser ut att njuta av att stå på scenen, och att det inte bara blir slentrianmässigt.

Några tekniska problem här och några röstproblem där gör ingenting. Jag älskar Linnros energi, speciellt under låten 25 som visar att hans låtar är som gjorda för folkfest. Extra roligt är att de är på svenska.

Det hela blir inte sämre av att Gültzauudden ser spöklikt vacker ut i höstmörkret med sina upplysta träd, något som även Oskar Linnros verkar uppskatta. När gäller uppskattning är det något som publiken knappt hinner visa med tanke på farten under framträdandet.

Det sämsta med spelningen? Att det inte blev ”en gång till” trots besökarnas ivriga uppmaningar. Samtidigt gör det ingenting eftersom han avslutade lika maffigt som han började, och det med hitlåten Från och med du.